Jag är ny krönikör i Norran.
Anledning därtill är att jag är nybliven riksdagsledamot.
Att bli vald till riksdagsledamot är ett förtroendeuppdrag som är få förunnat. Västerbotten representeras av nio ledamöter, varav två kommer från Skellefteå, den andre är Jonas Andersson (SD). Jag är en av fyra från Socialdemokraterna.
När jag fick frågan om jag ville kandidera lyfte jag den givetvis med familjen. Mina tre barn är i dag vuxna, men de två yngsta studerar ännu och bor kvar hemma.
Familjen var otroligt positiv och tyckte verkligen att jag skulle tacka ja. Själv blev jag lite fundersam över deras entusiasm.
Kan det vara så att familjen tycker att det är lite skönt att slippa mig under veckorna, eller blev de verkligen glada för min skull? Jag valde att tro på det senare.
Det kändes otroligt bra att få dela denna dag med en familjemedlem.
De första veckorna i riksdagen har varit minst sagt omtumlande. Riksdagsarbetet skiljer sig mycket från det jag är van vid inom kommunpolitiken. Dessutom har vi en situation som ingen varit med om tidigare. Aldrig har en övergångsregering suttit så länge.
Min första votering i riksdagen var den om Stefan Löfven skulle få fortsatt förtroende som statsminister. Jag tryckte på rätt knapp, men vi förlorade omröstningen.
Det var samma dag som riksmötets öppnande.
Som ledamot i riksdagen får man bjuda in en närstående person till denna högtid. Jag tog med mig en av mina söner.
Öppnandet föregicks av en gudstjänst i Storkyrkan. Efter den promenerade vi tillbaka till riksdagshuset, gick in genom huvudentrén och uppför den magnifika trappan. Sedan gick vi till anvisad plats för att delta i kungens öppnande av riksmötet. För min del min plats i kammaren, medan sonen fick följa öppnandet från läktaren i andrakammarsalen.
Efteråt samlades alla deltagare för lite mingel. Det kändes otroligt bra att få dela denna dag med en familjemedlem.
Det är svårt att förklara stämningen för de som inte upplevt den. Det är något speciellt med att vandra runt i de anrika lokalerna, där historien sitter i väggarna och samtidigt själv få var med när ny historia skapas.
Det känns rätt stort för en lärare från Skråmträsk.
Åsa Karlsson, socialdemokratisk riksdagsledamot från Skellefteå