En tidigare sexanklagad politiker, ett felaktigt citat och en 27-årig kvinna som inte alls känner igen den tidningshistoria hon själv blivit huvudperson i.
Det är huvudingredienserna i den medieetiska debatt som den senaste tiden har pågått i vårt västra grannland, Norge.
I centrum för hela historien står Arbeiderpartiets Trond Giske, tidigare näringsminister. I början av 2018 tvingades han lämna uppdraget som partiets gruppledare i Stortinget efter att ha blivit anklagad för sexuella trakasserier. Men nyligen valdes han in i partistyrelsen med siktet inställt på en ny politisk karriär.
Men så gick han ut på restaurang. Dansade med 27-åriga Sofie, blev filmad och sedermera publicerad i VG, landets största kvällstidning.
Haken är dock att detta uppenbarligen är en enormt uppförstorad tidningshistoria, där reportern till och med har fabricerat ett citat.
Sofie har i intervjuer efter VG:s publicering berättat att hon inte alls uppfattade att Trond Giske skulle ha uppträtt olämpligt. Snarare vittnar hon om en väldigt trevlig utekväll.
"VG:s publicering är den absoluta motsatsen till min egen upplevelse av vad som hände", säger Sofie i en intervju med norska TV2.
Till VG hade hon sagt att hon absolut inte ville bli citerad. Trots det fanns vid publiceringen den 21 februari ett citat från Sofie: ”Vi dansade och hade trevligt, men sedan blev det lite mycket så jag och min väninna drog därifrån.”
Men ”att det blev lite för mycket” var inget Sofie överhuvud taget hade sagt.
I grunden tycks viljan att få en bra story ha varit större än viljan att agera korrekt.
Nu har VG gjort en dunderpudel och till och med genomfört en stor utredning som finns att läsa för alla fritt på nätet. I den intervjuas alla inblandade och man går verkligen till botten med hur detta har kunnat ske.
Utredningen resulterade i att Gard Steiro får sitta kvar som ansvarig utgivare, medan reportern Lars Joakim Skarvøy får ta sex månader betald timeout.
Det positiva är att VG trots allt tycks har tagit detta på allra största allvar. Sofie har fått en ursäkt och händelsen har utretts både på längden och på tvären.
Man kan också fråga sig om det finns något i redaktionskulturen som driver fram den här typen av ageranden? Så pass att en reporter är beredd att lägga ord i munnen på den han intervjuar för att få en nyhet.
I grunden tycks viljan att få en bra story ha varit större än viljan att agera korrekt. Filmen med den nyligen sexanklagade ex-ministern blev helt enkelt för mycket för tidningens reporter. En historia som var allt för bra för att vara sann.