Replik på Mikael Bengtssons ledare ”36 inlägg och drygt en timme senare …” publicerad i Norran och på norran.se torsdagen den 31 oktober 2019.
I sin ledare ”36 inlägg och drygt en timme senare …” (31/10 2019) lyfter Mikael Bengtsson den långa debatten i Skellefteå kommunfullmäktige kring etniska föreningar. Bakgrunden till debatten var Sverigedemokraternas motion att om dra in på bidragen till dessa föreningar.
Han menade att det var en debatt med mycket känslor och refererande till egna erfarenheter och frågade därpå om det inte finns någon trovärdig forskning att hänvisa till.
Debatten bestod av många och långa inlägg. Det är fullt förståeligt att det var svårt att hänga med på allt. Men det var olyckligt att Mikael Bengtsson missade mitt första anförande i debatten där jag under cirka åtta minuter redogjorde för olika studier kring föreningsliv och etniska föreningar i relation till integration.
Studier har genomförts på olika sätt, med en rad olika människor som engagerat sig i en rad olika föreningar med olika syften och aktiviteter.
Trots dessa olikheter har man kunnat se likheter i vad föreningarna har för betydelse för integrationen.
De visar att:
- Individer inom etniska minoriteter engagerar sig i lägre grad i föreningslivet. Även i de fall där de angett att de tidigare varit engagerade i någon form av föreningsliv i sina hemländer uttrycker de ofta en osäkerhet kring hur man kan komma i kontakt med föreningslivet i Sverige. Detta på grund av de stora skillnaderna i organiseringskultur och en rad andra faktorer. Den etniska föreningen är ofta det viktiga ”steget in” i det svenska civilsamhället. Bristande information om och engagemang i föreningslivet ökar risken att hamna i mönster av passivitet och isolering. Här kan de etniska föreningarna spela en stor roll.
- Etniska föreningar kan fungera som en social plattform där medlemmarna får möjlighet och utrymme att praktisera och utveckla sina samhälleliga och sociala förmågor. Människor som engagerar sig i föreningslivet upplever att den träning och de färdigheter de tillskansar sig genom diskussioner och andra aktiviteter är till fördel – även om dessa sker på modersmålet. De styrks i självkänsla, självförtroende och andra färdigheter. De har det lättare när språkförmågan måste omvandlas till svenskspråkiga sammanhang.
- Möjligheten att engagera sig i etniska föreningar leder alltså till ökad kommunikationsförmåga – även på svenska. Det leder i sin tur till ökad beslutsfattande förmåga, vilket i sin tur leder till ökad självkänsla och tilltro sin egen handlingskraft. Tack vare det etniska föreningsengagemanget förbättras individernas syn på sina möjlighet att påverka och bidra till förändring och förbättring i det svenska samhället.
- Föreningslivet ger en ökad känsla av tillhörighet och gemenskap, vilket ger en högre känsla av att kunna bidra i samhället. Studier kring etniska föreningar har visat på markanta skillnader på den punkten mellan människor som engagerar sig i föreningslivet och de som inte gör det.
- De etniska föreningarna ger ett utökat personligt kontaktnät. Det ökar och förbättrar andra former av kapital som är viktiga för att kunna nå större framgång i olika samhällssammanhang: lyckas skaffa sig ett jobb till exempel. En socialt engagerad person blir i större utsträckning tillfrågad och inbjuden att delta i olika sammanhang. Det finns kausala samband mellan att vara delaktig i en etnisk förening och en ökad samhällelig delaktighet.
Tendensen är tydlig;etniska föreningar förbättrar chansen till ökad integrering i det svenska samhället.
I och med att en del forskning pekar på att föreningsliv, socialt kapital och deltagande i politiska val har ett samband menar vissa till och med att det är nödvändigt att gå in med satsningar och medel för att i högre grad få individer med utländsk härkomst involverade i det svenska civila samhället.
Av det här förstår vi att de etniska föreningarna, och det faktum att de har verksamhet, är väldigt viktigt, inte minst när det kommer till integration. De bidrag som Skellefteå kommun delar ut är i många fall, som Mikael Bengtsson också påtalar i sin ledare, nödvändiga för att föreningarna ska kunna ha en bra verksamhet.
Det vore alltså dumt att dra in på de här bidragen om vi vill ha en framgångsrik integration i vårt land. Det är någonting som vi, inte minst med tanke på den demografiska utveckling, där vi saknar väldigt mycket människor i arbetsför ålder, verkligen behöver.
Malin Berglund (S), tjänstgörande ersättare i Skellefteå kommunfullmäktige
Nej, Malin Berglund, jag missade inte ditt åtta minuter långa inledningsinlägg. Jag missade heller inte den efterföljande debatten kring motionen från Sverigedemokraterna. Jag satt på åhörarläktaren, lyssnade på alla 36 inlägg. Strömmen av åhörare och politiker som ville prata med mig var inte strid denna tisdagseftermiddag, men jag kan ha missat någon minut här och var.
Det märkliga är att du personligen tycks ta åt dig av vad jag skriver, bland annat att ”det var en debatt med mycket känslor och refererande till egna erfarenheter”. Den skrivningen ska ses som ett generellt konstaterande, en sammanfattning av drygt en timmes debatt. Det var inte riktad mot en eller ett par personer. Om du känner dig utpekad var det inte min avsikt.
Jag var också, i min text, mycket noga med att efterfråga relevant forskning. Nu när jag fått hela listan med referenser ser jag framför allt utredningar, rapporter, granskningar, analyser och någon enstaka kandidatuppsats. Du har gjort din hemläxa. Jag ifrågasätter inte deras slutsatser, men måste samtidigt konstatera att forskningen för en i sammanhanget blygsam numerär tillvaro.
Mikael Bengtsson, politisk redaktör på Norran
36 inlägg och drygt en timme senare …