I grunden vill glesbygden inte ha några allmosor utan ekonomisk ersättning för de produkter som levereras.
Skattereformen måste få ett innehåll som sätter stopp för delningen av landet i välmående storstadsområden och fattig landsbygd.
I sitt sommartal i Kristinehamn sa statsminister Stefan Löfven (S) att fattiga och glest befolkade kommuner måste få ekonomiska resurser för att kunna överleva.
Sveriges regering och riksdag har slagit fast att hela Sverige ska leva.
För många år sedan infördes ett skatteutjämningssystem i Sverige. Tanken var att alla kommuner och landsting/regioner skulle kunna ha ungefär samma skattenivå. Ett mycket komplicerat system som få personer är insatta i, men som i grunden betyder att rika tätbefolkade kommuner får bidra till små glesbygdskommuners överlevnad.
Med åren har systemet urholkats. I dag är till exempel de sju skogslänens skattesats 1,90 kronor högre än landets genomsnitt. Jämför vi med Stockholms läns skattesats så skattar skogslänen 3,29 kronor mera per hundralapp. För en medelinkomsttagare med en årslön på 300 000 kronor betyder det en skillnad på 9 970 kronor/år.
Den högst beskattade kommunen i landet (norrländsk) har en skattesats på 23,85 kronor medan den lägsta beskattade (stockholmskommun) har 17,12 kronor. Det betyder att norrlänningen med en årsinkomst på 300 000 kronor betalar nästan 20 000 mer i skatt än stockholmaren. Detta är fullständigt orimligt i ett land som talar om jämnlikhet i alla led.
Det börjar röra på sig. Men fortfarande är skillnaden i nettointäkter alldeles för stora.
Dessutom tjänar skogslänens medborgare cirka 24 000 kronor mindre per år än Sverigesnittet. Skogslänen bränns med andra ord i båda ändar.
Glesbygden kan inte längre vara bidragsgivare. Vi levererar energi, livsmedel, skogsråvara, malm, mineraler och färdigutbildad arbetskraft till tätbefolkade områden utan att få den ersättning som rimligen kan krävas. I grunden vill glesbygden inte ha några allmosor utan ekonomisk ersättning för de produkter som levereras.
Att Löfven fått insikt i hur saker och ting förhåller sig, och vågat börja röra om bland skatteskillnaderna är bra. Det förslag till nytt utjämningssystem som presenterats betyder att fattiga glesbygdskommuner tillförs cirka 1,8 miljarder kronor. Det finns också förslag på att ungefär 830 000 personer i Norrlands inland ska få ett skatteavdrag motsvarande 1,35 miljarder per år.
Det börjar röra på sig. Men fortfarande är skillnaden i nettointäkter alldeles för stora.
Ska vi få ett jämlikt läge vad gäller kommunal skatt och landstingsskatt skulle det behövas åtminstone fyra miljarder kronor till.
Skattebaserna på naturtillgångar måste överföras till de regioner och kommuner där värdena uppstår – och där medborgarna fått släppa till enorma naturvärden.
Förändringar av beskattningen på naturtillgångar måste in i direktiven till den skatteutredning som nu ska tillsättas i enlighet med 73-punktsöverenskommelsen mellan regeringspartierna Socialdemokraterna och Miljöpartiet och Centerpartiet och Liberalerna.
Det är nu när utredningsdirektiven formas som grunden till en utjämning mellan storstad och landsbygd kan läggas – och därmed hejda den fortsatta delningen av vårt land.
Ingvar Persson, ordförande Föreningen Sveriges vattenkraftskommuner och -regioner