Det är dags att debatten slutar handla om ja eller nej till EU-medlemskapet och börjar handla om politik.
Sverigedemokraterna ska inte längre driva frågan om EU-utträde.
Det meddelade Peter Lundgren, partiets Europaparlamentariker, häromveckan i en intervju i SVT (31/1 2019).
Samma dag förtydligades linjebytet av partiledaren Jimmie Åkesson (Aftonbladet 31/1 2019).
Beskedet kommer bara någon månad efter att Jonas Sjöstedt (V) föreslagit för sitt parti att kravet på EU-utträde ska ”pausas” inför Europaparlamentsvalet i vår.
Och argumentationen är snarlik den som Miljöpartiet hade när de släppte utträdeslinjen 2008. ”För att motverka dagens överstatlighet behöver man vara pragmatisk och fullt ut nyttja de möjligheter som finns”, skriver exempelvis Jimmie Åkesson.
Nu finns den bästa chansen på länge för en mer nyanserad EU-debatt. En som inte handlar om ja eller nej till EU.
Den som vill lämna ett samarbete har mindre trovärdighet i att förändra det. Varför ska man lyssna på någon som gett upp hoppet om EU?
I bakgrunden pyr förstås Brexit-debatten. Sverigedemokraterna har liksom de flesta noterat det kaos som väntar inför britternas utträde, särskilt om det sker utan avtal, och de problem som kommer att följa av förlorad tillgång till EU:s inre marknad.
Om Sjöstedt får igenom sin linje i Vänsterpartiet är det inte längre något av de åtta riksdagspartierna som driver frågan om EU-utträde. Det är bra. Dels för att frågan bör vara överspelad sedan folkomröstningen 1994. Det råder inga som helst tvivel om att EU-samarbetet är omistligt för svensk del, både som politiskt verktyg inom exempelvis miljöområdet, och som ekonomisk marknad.
Men det är också bra för att SD med sin populism och nationalism hade kunnat förvandla den kommande valrörelsen till en som bara handlar om ”för” eller ”mot” EU. Nu finns i stället den bästa chansen på länge för en mer nyanserad EU-debatt. En som handlar om unionens inriktning.
De kommande åren kommer att vara formativa. Samtidigt som gränsöverskridande problem, som klimatfrågan, ska lösas tyder allt mer på att andra delar av samarbetet behöver gå i olika takt. Hur formerna för det ska utvecklas spelar stor roll, liksom innehållet i långtidsbudgeten, den gemensamma migrationspolitiken och möjligheten till nya frihandelsavtal.
På samtliga områden bör Sverige vara delaktiga och bidra till ett bättre samarbete. Det arbetet börjar på hemmaplan.
En engagerad Europaparlamentsvalrörelse, som inte handlar om ja eller nej till EU, vore en bra start.
Joakim Broman, ledarskribent på Liberala Nyhetsbyrån