Medicinska framsteg gör att allt fler lever allt längre med kronisk cancer.
För dem är rehabiliteringen avgörande för livskvaliteten.
Sedan 2014 finns det ett nationellt vårdprogram för rehabilitering vid cancer. Trots detta finns det ett antal förbättringsområden.
Det handlar inte om att återfå samma förmågor som innan sjukdomen. Det handlar snarare om att få tillbaka så många som möjligt för att kunna leva ett bra liv utifrån personliga förutsättningar.
Kronisk, spridd bröstcancer är fysiskt och psykiskt svår att leva med. Den drabbar såväl yngre som äldre. De behöver hjälp och stöd från många kompetenser, såväl specialistvård som primärvård.
Bröstcancerförbundets medlemmar vittnar om att regionerna inte följer vårdprogrammet. Det ska upprättas en individuell vårdplan i samråd med patienten. Det är vårdgivaren som ska se till att de olika ansvarsområdena fungerar tillsammans. Den sjuke ska inte behöva vara den som håller i omvårdnaden.
Nu måste Region Västerbottens politiska ledning agera:
- Det måste bli tydligt vem som är ansvarig.
- Alla vårdtagare ska ha en individuell rehabiliteringsplan som en del i den individuella vårdplanen.
- Närstående, familj och vänner måste också få stöd. Dialogen mellan vårdgivare, patient och närstående ska utgå från den enskildes önskan.
- Involvera de närstående i vården genom att de får delta i samtalen för att kunna vara ett stöd för den sjuke.
- Palliativ vård ska kunna erbjudas och fungera dygnet runt. Det behövs en palliativ vårdenhet i Skellefteå.
De brister som vi i Bröstcancerföreningen pekat på i artikeln behöver lyftas fram i handlingsplaner, kompetensuppföljningar och utbildningar på ett aktivare sätt än tidigare.
Lena Sandberg, ordförande Bröstcancerföreningen Skellefteå
Kjerstin Helgstrand, ordförande Bröstcancerföreningen Västerbotten