I Växjö tingsrätt dömdes tidigare i veckan en 17-åring för olaga hot och förolämpning mot fotbollsspelaren Jimmy Durmaz.
Under de senaste veckorna har två nyheter, som båda rör sig inom yttrandefrihetens område, fångat mitt intresse.
Den första händelsen gäller tisdagens nyhet om att en 17-årig pojke från Växjö fälls för att ha hotat fotbollsspelaren Jimmy Durmaz. Han döms för olaga hot och förolämpning.
Det var under sommarens fotbolls-VM som Jimmy Durmaz, på övertid och vid ställningen 1-1 i en match mot Tyskland, orsakade en frispark som avgjorde hela matchen.
Efteråt fick Jimmy Durmaz ta emot en störtflod av rasism och hot i sociala medier. Och det är alltså ett av dessa hot som nu har kunnat lagföras.
Den 17-årige pojken dömdes att betala 50 dagsböter à 50 kronor. Förutom det ska han också betala 8000 kronor i skadestånd till Jimmy Durmaz. Ett skadestånd som Jimmy Durmaz meddelat att han kommer skänka till Speak up, som jobbar mot kränkningar och mobbning, på och utanför nätet.
Att den här typen av brott anmäls och lagförs är otroligt viktigt. Här markerar staten vad som är och vad som inte är ett lagligt yttrande, och det har om inte annat betydelse för framtiden.
Ett annat exempel, som på sätt och vis rör sig inom samma härad, är åtalet mot den man i 50-årsåldern som grundat Facebook-gruppen ”Stå upp för Peter Springare”.
Att den här typen av brott anmäls och lagförs är otroligt viktigt.
En grupp som bildades till stöd för Örebropolisen Peter Springare, som bland annat skrev att han ville ”förinta alla de vänsterextrema journalister som förpestar debatten med sina abnorma agendor”. Ett uttalande han senare tog tillbaka.
Gruppen har sedan dess växt enormt mycket och heter i dag ”Stå upp för Sverige” och är en av Sveriges största Facebook-grupper.
Åklagaren menar att mannen ska hållas ansvarig för inlägg som kan vara hets mot folkgrupp och som har yttrats av andra i Facebook-gruppen.
Till stöd för detta lutar åklagaren sig på en lag som sällan används, nämligen ”lagen om elektroniska anslagstavlor” eller BBS-lagen som den också kallas.
Lagen kommer från internets barndom och går i korthet ut på att den som är administratör för, eller på annat sätt ligger bakom en sida på internet, också är ansvarig för att ta bort sådant som uppenbart är olagligt.
Även i detta fall handlar det alltså om vad man får och inte får yttra. I det här fallet handlar det dessutom om huruvida någon annan än den som faktiskt fäller ett yttrande också kan hållas ansvarig för detta. Återigen en avvägning mellan yttrandefrihet och integritet.
Två rättsfall från de senaste veckorna som väl belyser värdet av att domstolarna prövar och lagför överträdelser mot vår värdefulla yttrandefrihet.