Vi ute i lugnet på landsbygden har inte samma möjligheter som storstadsbon.
Vissa av oss har flera kilometer till närmaste granne, och ingen kollektivtrafik så långt ögat kan se.
Men vi kan leva med det. Vi bor här därför att vi väljer andra typer av livskvalitet.
Vad vi har svårare att svälja är att mycket politik utgår från ett Stockholmsperspektiv. Skatter och pålagor drabbar lands- och glesbygdsbon hårt, och våra röster har förtvivlat svårt att nå fram.
Många av oss känner till och med en viss ilska över att det förväntas att vi ska stå med mössan i hand och bara acceptera vårt öde.
Självklart ska även vi dra vårt strå till stacken, självklart ska vi bidra till det allmänna via skattsedeln. Vi har utöver det enorma arealer av skog som brukas, malm bryts ur våra berg, vattenkraften får våra hushåll att lysa upp. Allt detta genererar stora exportinkomster och driver den svenska ekonomin framåt.
Men hur rimligt känns det att bidra när smulorna som kommer tillbaka blir allt mindre?
I stället ska vi straffas med exempelvis en skyhög skatt på drivmedel, vi som behöver bilen för vår överlevnad.
Varför lyssnar inte regeringen på bensinupproret, en folkstorm med över 650 000 underskrifter?
Vad hände med politikers plikt att föra alla medborgares talan?
En gång i tiden fanns en vision om att befolka hela Sverige, nu verkar visionen vara att avfolka.
Det är dags att sluta knyta näven i byxfickan och börja agera.
Det behövs en ökad insikt i maktens centrum om värdet av gles- och landsbygd, och prioriteringar som låter hela landet leva. Vi sverigedemokrater vill se en återbäring, att en del av vinsten går till de bygder där naturresurserna tas så att bygden själv kan bestämma var dessa pengar kan göra mest och bäst nytta.
Det skulle innebära välbehövliga satsningar som skapar arbetstillfällen. Med arbetstillfällen kommer ökade möjligheter för bygden att överleva. Om politikerna dessutom ger företagen de förutsättningar som krävs i form av exempelvis sänkta drivmedelsskatter och förenklade regelverk så finns alla möjligheter till en blomstrande landsbygd.
Ge småföretagare modet att våga tro på sin verksamhet och därmed kunna satsa mer och anställa fler.
Trygghet och säkerhet kommer med decentraliserade direktiv där polis och annan blåljuspersonal kommer så fort larmsamtalet är avslutat – oavsett tid på dygnet och var larmet kommer ifrån.
Konkurrenskraften kommer när gles- och landsbygd har lika stora möjligheter som alla andra. Om rätt förutsättningar ges kan man verka oavsett om man har tio mil till närmaste stads galleria.
Att lands- och glesbygd ska utarmas är ingen naturlag. Tvärtom går det vända utvecklingen med rätt politiska beslut.
Det räcker med en tur till vårt grannland Norge för att se vad central förståelse för olika livsvillkor kan betyda. Låt oss se till att dessa beslut tas så snart som möjligt.
Eric Axelsson, gruppledare för Sverigedemokraterna i Vilhelmina