Försvarsminister Peter Hultqvist (S) håller emot kring nödvändiga satsningar på försvaret.
Försvarsberedningen, riksdagens gemensamma kommitté för säkerhets- och försvarspolitik, befann sig i slutskedet.
I maj 2019 skulle deras rapport läggas fram. Partierna var överens om försvarets behov och inriktning för den kommande perioden.
Men så kom försvarsminister Peter Hultqvist (S) i mars – för ganska precis ett år sedan – plötsligt med ett papper. Där stod att rapporten skulle förhålla sig till särskilda krav på ekonomisk kontroll. De borgerliga partierna och Sverigedemokraterna protesterade.
Vad var samsynen kring omvärldsläget och försvarets inriktning värd om man inte samtidigt var beredd att finansiera förmågan till den nivån?
Resultatet blev ett försvarsbråk som pågår fortfarande. Centerpartiet och Liberalerna använde visserligen förra året sitt inflytande på regeringen för att driva fram ökade anslag.
Partierna var överens om försvarets behov och inriktning för den kommande perioden.
Men dels var de nya pengarna inte värdesäkrade i relation till inflationen, dels har försvaret redan tvingats använda medlen för att täppa till hål som funnits sedan det underfinansierade försvarsbeslutet 2015. I november meddelade Försvarsmakten att runt 60 miljarder kronor saknas till 2030 om Försvarsberedningens förslag ska genomföras (SvD 26/11 2019).
De senaste årens nyvakna intresse för försvarsfrågorna har inneburit hopp om att utgiftsområdet inte längre skulle behöva beskrivas som ett politiskt sorgebarn. Det vill säga ett sådant som förses med målsättningar och styrning från politiskt håll utan att samtidigt få medel och resurser till att förverkliga målen.
En sådan utveckling ser dock ut att vara allt mer osannolikt. I stället för att återkalla Försvarsberedningen och diskutera förutsättningarna och prioriteringarna för det kommande decenniet har försvarsministern tillsatt en ”analysgrupp”, som han själv leder, och där prislappen för olika satsningar hållits hemlig (Dagens Nyheter 19/2 2020).
Under 2018 kampanjade Socialdemokraterna under parollen att man var ”Sveriges mest försvarsvänliga parti”. Men när valrörelsen var över gick man direkt över till att underminera Försvarsberedningen med ekonomiska tvångströjor. Man höll emot kring extra medel och gav först med sig när Centerpartiet och Liberalerna synade deras hand.
Fortfarande framstår det som att Peter Hultqvist har en överrock på finansdepartementet, och att det är reformutrymmet i stort som ska få diktera Försvarsmaktens förmåga i stället för omvärldsläget, behoven och de politiska målen. Det är dags att det får ett slut.
Joakim Broman, ledarskribent på Liberala Nyhetsbyrån