Replik på Mikael Bengtssons ledare ”Vårdvägran hör inte hemma i Sverige”, publicerad i Norran och på norran.se tisdagen den 17 mars 2020.
Under rubriken ”Vårdvägran hör inte hemma i Sverige” kommenterar Norrans politiska redaktör Mikael Bengtsson det så kallade barnmorskefallet, som vi nu har fått veta inte tas upp i Europadomstolen. Bengtsson välkomnar detta, och passar även på att kritisera abortmotståndare i allmänhet och de båda barnmorskorna i synnerhet: ”Om man inte är beredd att utföra alla arbetsuppgifter som hör till yrket bör man tänka om. Svårare än så borde det inte vara”, slår han fast.
Sanningen är dock att det är svårare än så. För det första handlar de aktuella fallen inte om någon allmän vårdvägran. Både Ellinor Grimmark och Linda Steen ville arbeta inom den underbemannande förlossningsvården, och där är det bara sena aborter som utförs. I Grimmarks fall handlade det om en schemalagd abort per år, och det är svårt att tro ingen av hennes kollegor hade kunnat ta denna i hennes ställe.
Bengtsson gläds åt att Europadomstolens domare väljer att ta lätt på de båda barnmorskornas religions- och samvetsfrihet. Normalt brukar vi i Sverige hålla de mänskliga rättigheterna högt, men just här ska de alltså inte få väga alltför tungt. Hellre en underbemannad förlossningsvård, tycks Bengtsson mena, än barnmorskor som vill fokusera på att förlösa barn till världen.
Men låt mig då påpeka att det finns goda skäl till att samvetsfrihet har blivit en mänsklig rättighet. Europakonventionen skrevs i spåren av Andra världskriget, där människor tvingades göra en massa obehagliga saker i de rådande ideologiernas namn. Och hur ställer sig Bengtsson till frågan om vi skulle få aktiv dödshjälp inom vården? Blotta tanken på en sådan möjlighet utan en fungerande samvetsklausul för vårdpersonalen är för mig förfärande.
Låt oss alltså inte göra dessa frågor enklare än de är. Bengtsson och andra är självklart fria att fira det beslut vi har fått från Europadomstolen. Men själv förbehåller jag mig rätten att sörja – för de urholkade mänskliga rättigheternas skull.
Olof Edsinger, generalsekreterare för Svenska Evangeliska Alliansen
Svar direkt: Olof Edsinger försöker problematisera någonting som inte är ett problem. Om man inte är beredd att utföra alla arbetsuppgifter som hör till ett yrke bör man nog tänka om, fundera på om yrkesvalet blev rätt. Hur skulle svensk arbetsmarknad se ut om vi hade allehanda arbetstagare som inte utförde någon/några av de arbetsuppgifter som hör yrket till.
Resten av Edsingers stundtals märkliga argumentation blir i den kontexten irrelevant.
Och, nej, jag firar inte beslutet, jag välkomnar det, och det är en väsentlig skillnad.
Mikael Bengtsson, politisk redaktör på Norran
Vårdvägran hör inte hemma i Sverige