Så här liten skulle högern vara om Stefan Löfven fick bestämma. Foto: Christine Olsson/TT
Statsminister Stefan Löfven (S) hade laddat hela natten.
Nu skulle de som vill lagstifta om sänkta löner tvålas till i riksdagens plenisal.
Att moderatledaren Anna Kinberg Batra, tre timmar innan onsdagens riksdagsdebattom vägarna in på arbetsmarknaden, förklarade att M håller fast vid Fredrik Reinfeldts linje om att det är parterna som ska göra upp om lönerna, förhindrade inte statsministern från att gräva fiktiva avgrunder.
Att tala sig varm för regeringens politik, inklusive subventionerade anställningar och praktikplatser, är att stå upp för den svenska modellen. Förslag om att parterna borde komma överens om lägre ingångslöner (Centerpartiet) eller en särskild anställningsform som kombinerar jobb med utbildning (Moderaterna) är däremot med statsministerns ord ”samma argument som vi hört i 100 år” från högern.
Man måste vara en väldigt hängiven, eller avlönad, partigängare för att bli riktigt övertygad.
Det brukar heta att en bra debatt gör alternativen tydliga. Och visst finns det skillnader, exempelvis i hur regeringen sannolikt underskattar utmaningen det innebär att etablera ett stort antal människor med lite utbildning i en ekonomi som under lång tid byggt på ökat kunskapsinnehåll.
Men man skulle också kunna se debatten som ett exempel på hur små skillnaderna egentligen är. Alla, utom Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna, ställer sig i praktiken bakom analysen att etableringen underlättas av sänkta kostnader för att anställa i kombination med utbildning.
Debatten gjorde det emellertid också tydligt vad som saknas: Sverige har beskrivits som ett land som gillar invandring, men som är skeptiskt till invandrare på arbetsmarknaden. Det är ett perspektiv som lyste igenom i debatten.
Det var lätt att skapa engagemang för Sveriges moraliska ansvar att föra en generös flyktingpolitik. Däremot saknas på många håll det genuina intresset för idén om Sverige som ett land där människor kan skaffa sig ett bättre liv, även efter att de fått uppehållstillstånd.
Att statsministern väljer att förvandla diskussionen till ett förstamaj-tal mot ”högern” är talande.
Svend Dahl
Man måste vara en väldigt hängiven, eller avlönad, partigängare för att bli riktigt övertygad.
