Det är svårt för mig att skriva om transpersoners situation eftersom jag själv inte identifierar mig som trans.
Jag kan omöjligt sätta mig in i hur det känns att bryta mot samhällets normer för kön och könsidentitet.
Med det sagt så har jag inget tolkningsföreträde här. Det jag kan göra är att konstatera fakta.
Det är fakta att varannan ung transperson någon gång allvarligt har övervägt att ta sitt liv.
Det är fakta att forskning pekar på att den starkaste normen att avvika från i vårt samhälle är könsnormen.
Det är också fakta att fram till 2013 tvångssteriliserades transpersoner som ville byta juridiskt kön, och fram till så sent som i år klassades transsexualism som en sjukdom av Socialstyrelsen. Och även om det har skett förändringar så utsätts många transpersoner för trakasserier i vardagen, och för både fysiskt och psykiskt våld.
Vi kan inte blunda för detta.
Vad innebär då begreppet transperson?
Jo, transperson är ett paraplybegrepp för personer som bryter mot samhällets normer för kön och könsidentitet. Gemensamt för transpersoner är att deras könsidentitet eller könsuttryck inte stämmer överens med det juridiska kön personen tilldelades vid födseln, och som bestämdes av hur ens kropp såg ut och tolkades då.
En cisperson är en individ vars biologiska och juridiska kön hänger ihop med ens könsidentitet. Lite förenklat kan man säga att cis är motsatsen till trans.
Som cisperson kan det vara svårt att föreställa sig de svårigheter man kan möta som transperson.
De många begreppen kan kännas som en djungel, och det är ju ingen nyhet att vissa blir provocerade och avfärdar saker som de inte förstår.
Jag var nyligen på en föreläsning där jag fick höra någonting som jag verkligen tog till mig: ”Privilegium är när du tror att något inte är ett problem, eftersom att det inte är ett problem för dig personligen”.
Vad kan vi göra då, vi cispersoner?
Personligen tror jag att kunskap ökar medvetenheten och acceptansen. Även om vi i Sverige har kommit långt vad gäller HBTQ-frågor i allmänhet så finns det ett enormt kunskapsglapp vad gäller i synnerhet transfrågor. Och vi inom HBTQ-rörelsen är långtifrån perfekta, det finns kunskapsbrist om transfobi även här.
Med det sagt så är det ingen transpersons skyldighet att utbilda oss cispersoner. För vem vill svara på intima och opassande frågor?
Det finns många andra sätt att söka fakta på.
Jag är glad att tillhöra en rörelse där ”t:et” i HBTQ blir alltmer synligt. Men vi måste alla ta vårt ansvar för att transpersoner ska kunna ta sin rättmätiga plats i samhället.
Det är inte min personliga kamp, och kanske inte heller din. Men det minsta vi kan göra är att lyssna.
Linnéa Wikman