När jag på min Facebooksida lade ut att jag hjälpt till med ett utkast till ett lokalt kyrkopolitiskt program för Socialdemokraterna i Skellefteå startade en intensiv debatt.
Det är bra att det finns olika åsikter, men det är tråkigt när man ifrågasätter en persons kristna tro bara för att hen ställer upp på en partipolitisk lista i kyrkovalet.
Att bli utsatt för personliga påhopp sker inte bara i kyrkan utan på alla nivåer där det finns förtroendevalda.
Det väcker farhågor hos mig: Vem vill utsätta sig för personliga påhopp? Finns det inte en risk att vi bara får hårdhudade, egoistiska karriärister om vi inte blir mer omtänksamma på vad vi säger om våra förtroendevalda. Att internet gjort det enklare att sprida osanningar och illvilja gör inte saken bättre.
Men även vi förtroendevalda, oavsett om det är som suppleant i kyrkofullmäktige eller som riksdagsledamot, behöver fundera över våra motiv och hur vi uttrycker oss.
Varför jag ställer upp?
Kämpar jag för något, eller är jag mest emot de andra?
Är jag ute efter makt och inkomster, eller är jag i första hand besjälad av idéer om hur jag vill vara med och förändra samhället eller kyrkan?
Den som inte vågar erkänna att det bland de vackra och accepterade motiven också finns själviska och mindre vackra bör fundera på att kliva av sitt förtroendeuppdrag.
Politiska partier har liksom de flesta andra föreningar svårt att engagera människor. På sikt blir detta ett problem. Om partierna bara blir valmaskiner, och deras företrädare bara betalda proffspolitiker bereder vi marken för ännu fler populistiska missnöjespartier än vad vi har i dag.
Men det handlar inte bara om de politiska partierna utan också om vem som vill sitta i styrelsen för idrottsföreningar, vägföreningar och välgörenhetsföreningar.
Dessa styrelser formar ett finmaskigt nät av engagemang som är viktigt för vårt samhälle. I dag har det dock ofta blivit ”någon annan” som tagit på sig uppdraget.
Självklart behöver de politiska partierna, och alla andra föreningar, fundera över hur man kan göra engagemanget meningsfullt.
Det kommer säkerligen alltid att finnas människor som vill ha makt och som strävar efter positioner.
Men i ett öppet och demokratiskt samhälle som vårt kan vi inte alltid skylla på andra, vi har alltid en möjlighet att själva ta ansvar och vara med och påverka.
Om vi sviker vårt ansvar, och struntar i att engagera oss, kommer vi säkert att få se fler Donald Trump, Marine Le Pen och Jimmie Åkesson som utnyttjar människors ilska och frustration för att nå egen politisk makt.
Hans Marklund
präst
Om vi sviker vårt ansvar, och struntar i att engagera oss, kommer vi säkert att få se fler Donald Trump och Jimmie Åkesson.
