Det är nu mer än två år sedan Hälsoval Västerbotten (så kallat fritt vårdval) infördes. Alliansregeringen beslutade att varje landsting ska ha ett system där alla patienter tilldelas en vårdpeng. Hälsocentralen får pengar för att man listat sig som patient hos dem. Med hjälp av vårdpengen ska alla agera kunder i sitt val av vårdgivare.
När nu denna marknadsmodell varit igång i över två år vill jag att Alliansens landstingspolitiker svarar på följande: - Anser ni att primärvården främst vänder sig till dem som har störst vårdbehov? Det vill säga följs lagens krav på att vård ska fördelas efter behov?
- Ligger det något i farhågorna att detta system kan medföra att det inte är lika lönande att behandla äldre multisjuka patienter jämfört med en person med lättare åkomma?
- På vilket sätt har vården på hälsocentraler och sjukstugor i länet förbättrats genom att det blivit några fler privata alternativ i Umeå centralort?
- I hälso- och sjukvårdslagen står det: ”Den som har det största behovet av hälso- och sjukvård skall ges företräde till vården”. Hur kan det då komma sig att vårdvalet fördelar resurserna så att vi i Umeå har fått en privat hälsomottagning (en filial) på Europas största träningsanläggning? Besökarna är nog länets friskaste befolkning. Jag ser detta som ett tydligt tecken på att sjukvården nu börjar inrikta sig på de mest lönsamma patienterna. Hur och varför har det blivit så?
- Vårdvalet innebär att landstinget inte har rätt att neka att en hälsocentral öppnar i ett område där det redan finns lättillgänglig vård. Vill ett vårdföretag starta en mottagning där de tror det blir lönsamt så får de, förutsatt att de klarar grundkraven. Denna konkurrens hälsocentralerna emellan ska enligt allianspolitiker öka kvalitén och tillgängligheten inom vården, men har det blivit så?
Det vi vet är att vårdvalsreformen har lett till att vi i centrala Umeå nu har en ökning av antalet alternativ att välja mellan, tre privata hälsocentraler har tillkommit efter vårdvalet (en fanns redan). De privata enheterna i Lycksele och Jörn har fortsatt som förr. I övriga länet är kanske den största skillnaden att läkarbristen ökat på många hälsocentraler, då läkare rekryteras till alla nya enheter i landet. Totalt i hela Sverige har det blivit 190 fler vård-/hälsocentraler, en av dessa ska visst ha tillkommit i glesbygd.
Jag anser att detta system pressar alla hälsocentraler att anpassa vården till de mest lättrörliga och aktiva ”kunderna” på bekostnad av vårdbehoven främst hos äldre multisjuka, det vill säga de som enligt lagen ska ha företräde till vården.
Hälsocentralerna tjänar på kunder med enkla diagnoser som går att bota utan kostsamma utredningar och tidskrävande provtagningar. Många äldre finns på orter som aldrig kommer att kunna vara underlag för mer än en hälsocentral, privat eller offentlig. De gamla och multisjuka i centrala Umeå har även de många hinder som gör det mycket svårt att vara en aktiv kund som väljer annan utförare om något inte blivit bra. Det behövs inte bara förmåga och kraft, uppkoppling till internet är nästan ovärderligt, samt tillgång till bil.
Jag vill att vård ska ges efter behov. Det innebär att vi ska ha ett system där vårdpersonalen ska prioritera multisjuka äldre och kroniskt sjuka. Har en behandling blivit dålig ska den rättas till utan att patienten ska behöva flytta till en annan hälsocentral.
Nuvarande system bygger på att man ska konkurrera om de aktivaste kunderna, oavsett hur stort deras faktiska vårdbehov är. Det har gett nyetableringar i centrala Umeå som resultat, behövde de sjukaste västerbottningarna verkligen det?
Kjell Bäckman(V)
landstingspolitiker