Replik på Claes Hedenströms (policyansvarig vattenkraft, Vattenfall) replik ” Mindre vattenkraft ger inte mer fisketurism” publicerad på norran.se torsdagen den 25 februari 2016.
Vattenfall desinformerar om miljöanpassningen av den storskaliga vattenkraften.
Vi som undertecknar – 27 organisationer och politiker, nationellt och i Norrland – motsätter oss inte idén om en nationell strategi för hållbar elproduktion.
Tvärtom. Däremot anser vi att Sverige ska följa EU:s ramdirektiv för vatten samt riksdagens egna miljömål.
Att undanta flera av de stora älvarna från miljöåtgärder är en felaktig prioritering.
Vattenfall påstår att elproduktionen skulle minska med cirka 20 procent vid en miljöanpassning av den storskaliga vattenkraften. Det är närmast genant okunnigt. Frågan är om någon annan än Vattenfall tror på det?
Det är ingen som begär sådana fantastiska miljötappningar – det vill säga att vatten släpps tillbaka till älvfåran nedanför kraftverket, i stället för att forslas bort i tunnlar under mark.
Vattenfall gav ut en rapport om denna minskade elproduktion efter Vattenverksamhetsutredningens första delbetänkande ”Ny tid – ny prövning” som kom 1 oktober 2013. Deras rapport är en partsinlaga i en politisk kamp för att helt slippa miljöåtgärder i den storskaliga vattenkraften.
Vattenfall hänvisar till fiskodlingar som ursäkt för torrlagda älvar. Vi menar att fiskodlingar genetiskt sett är en katastrof. De villkorades när vattenkraften byggdes ut och var uteslutande till för yrkesfisket på lax. Fiskodlingarna har också dömts ut av EU som vill fasa ut dessa på grund av deras negativa effekt på vildlaxstammar.
Vidare ventilerar Vattenfall den recension som Jesper Stage gjort av rapporten ”Rikedomar runt rinnande vatten” som finansierats av Havs- och vattenmyndigheten.
Tyvärr blandar Stage ihop äpplen och päron. Rapporten visar på en rad exempel där levande vattendrag har ökat fisketurism och övriga ekosystemtjänster. Enbart i Sverige finns två miljoner sportfiskare; i Europa 50 miljoner fiskeintresserade.
Sportfiskebranschen är mycket medveten om den stora efterfrågan som finns på fiskeupplevelser i den norrländska glesbygden och de arbetstillfällen som de skulle generera.
Att miljöanpassa vattenkraften handlar alltså inte om att minska förnybar elproduktion som Vattenfall hävdar. Det handlar om att göra den ekologiskt hållbar.
En realistisk bedömning är att produktionen skulle minska med 3–5 TWh för att göra den storskaliga vattenkraften hållbar, vilket tas igen genom effektiviseringar och konstaterad ökande nederbörd (SMHI:s beräkningar). Förmodligen kommer Sverige att ha mer vattenkraft 2050 än i dag, även om den miljöanpassas.
Till sist, vi som undertecknar har inte argumenterat för att använda mindre förnybar el i Sverige, som Vattenfall påstår. Vattenfall lägger dimridåer för att kunna fortsätta maximera sina vinster i stället för att, som folkägt företag, gå i bräschen för en ekonomiskt försvarbar miljöanpassning.
Birger Schlaug