Man kan inte vara för mångkultur och samtidigt kräva assimilation. Arkivbild: FANNI OLIN DAHL/TT
Flickor längst bak, pojkar längst fram. Så ser det ut på den skolbusssom skjutsar eleverna i en muslimsk skola i Vällingby i Stockholm, vilket Kalla fakta uppmärksammat (4/4).
Uppdelningenhar väckt kritik från många håll. Att könsseparera barn på det här viset strider mot svenska normer. Efter avslöjandet har många politiker krävt lagändring och utbildningsminister Gustav Fridolin (MP) säger att han blir förbannad och vill skärpa lagen.
Trots att vi har haft flick- och pojkskolor har en liberal syn på könsblandat umgänge länge varit en del av svensk kultur. I fransmannen Charles d’Ogiers reseskildringarfrån 1656 slås han av den svenska okyskheten och den toleranta inställningen till berusning. Den svenska, lite avslappande stilen går alltså långt tillbaka.
Men Sverige har förändrats och är inte längre homogent. Invandringen i kombination med stor valfrihet leder till värderingskrockar. Givetvis har en stor del av invandrargrupperna anammat svenska normer, men det kommer alltid att finnas människor som inte vill göra det.
Att under några årtionden bedriva en generös migrationspolitik och förespråka mångkultur har varit ett politiskt beslut. Därför är det märkligt att bli chockad när man upptäcker att mångkultur betyder mer än valfrihet mellan korv och falafel i gatuköket. Särskilt om man är miljöpartist, då MP enligt partiprogrammet vill värna det mångkulturella samhället och i alla fall tidigare drev en öppen invandringspolitik.
Vi kommer att få se fler exempel liknande det i Vällingby. Draget till sin spets finns två val: Antingen har man full tolerans för avvikare, eller så förespråkar man en assimilationslinje där valfriheten är begränsad för att minimera föräldrarnas påverkan.
Med den senare linjen skulle samtliga konfessionella friskolor behöva stänga. Men dessa skulle då antagligen bara ombildas till att i stället ha en viss kulturell profil. Förbjuder man även detta kommer Franska skolan, Engelska skolan och flera andra tvingas bomma igen. Valfriheten är då så gott som borta.
Det mångkulturella samhället illustrerar vad valfrihet egentligen innebär: Möjligheten att göra avvikande val. Om människor är olika och samtidigt har valfrihet kommer utfallet inte alltid att bli enligt majoritetens uppfattning.
Karin Pihl
Om människor är olika och samtidigt har valfrihet kommer utfallet inte alltid att bli enligt majoritetens uppfattning.
