För att få genomföra en grundlagsändring krävs det två riksdagsbeslut med val däremellan. Vad är då en rimlig byråkratisk och juridisk gång för att få till en rovdjursförvaltning med vargjakt? Sveriges riksdag har 2009 och 2013 fattat beslut om vargjakt, med val däremellan. Trots det saknas en fungerande vargpolitik.
För alla de människor som väntat på en lösning på vargproblematiken är stoppet av vargjakten en stor besvikelse. Ovissheten och väntan leder till många olika känslor: vanmakt, utanförskap, politikerförakt, sorg och olust. Från samhällets sida är det viktigt att fånga upp dessa människor och ge dem framtidshopp. Någonting att tro på.
I Finland tröttande landsbygdsbefolkningen på att vänta. De tog lagen i egna händer. Vargstammen har reducerats till en spillra av vad den en gång var. Eftersom Svenska Jägareförbundet är mot all form av illegal jakt har vi arbetat hårt för att hitta en lösning som ger människan möjligheter. En sådan lösning innefattar naturligtvis jakt.
Jakt och skyddsjakt är de verktyg som ger de drabbade en möjlighet att påverka sin vardag. Sådana verktyg är centrala för att få förtroende för vargförvaltningen. Därför känns det tröstlöst när bevarandeorganisationerna gör allt utom att skapa acceptans för vargarna, eller ingjuta hopp hos de som drabbas, främst genom att motverka alla försöka att få igång en fungerande förvaltning.
Bevarandeorganisationerna har talerätt i myndighetsbeslut gällande rovdjur. Det innebär att de kan överklaga beslut. Det är inget konstigt med det. Men de som drabbas får inte överklaga. De har ingen rätt att påverka. Varför ser det ut så? Detta skapar naturligtvis frustration.
En märklig ingrediens är att många bevarandeorganisationer, i ett internationellt perspektiv, arbetar tillsammans med myndigheter, lokalbefolkning och jägare. Detta gör de för att få acceptans för det djur man vill skydda. Lösningar som de drabbade kan acceptera är en förutsättning för att lyckas. Men tyvärr gäller det inte i Sverige.
Svenska Jägareförbundet vill ha en faktastyrd rovdjursförvaltning som är enkel, långsiktig och förutsägbar. Medborgarna ska kunna få stöd av lagstiftningen när vargproblem dyker upp. Därför måste de som drabbas stå i centrum för rovdjurspolitiken.
Därtill ska inte vargstammen vara större än att det finns utrymme för meningsfull jakt. Det är en självklarhet för oss. Efter två riksdagsbeslut borde vi redan ha varit där.
Det finns bara ett ord som enkelt beskriver dagens situation: katastrof – för såväl rovdjur, människa som för samhälle.
Mikael Samuelssonordförande Jägareförbundet Norrbotten