En samling berättar en historia om människans avtryck – i stort och i smått.
Moster Ingas gamla frimärkssamling och farbror Torstens östeuropeiska trådrullar berättar inte bara om historiens vingslag utan kan även få oss att förundras över deras fanatism, investering och val av hobby.
Att samla ord är tämligen kostnadsfritt och dessutom är det en samling som aldrig blir komplett. En outsinlig källa till förnöjelse, och ett ständigt utbyggt ordförråd, är inte bara praktiskt när man ska göra sig hörd och förstådd – det är även ett klockrent ess i rockärmen vid släktdueller över Alfapet i traditionell analog form eller i någon digital variant.
Årligen listar Språkrådet nya ord som bildats eller fått ny betydelse. Listan är inte enkom en sammanställning av nya ord som fått fäste i talet och i skriften, utan är också en avspegling av den tid och verklighet som vi lever i.
Blickar man tillbaka på sammanställningar av nyord under 2000-talet ser man ord som avspeglar samtiden och kulturen.
Somliga ord faller snabbt i glömska, andra etsar sig fast.
Förutom att orden i vårt tal och i vår skrift utgör byggstenarna för kommunikationen så får orden också i sig själva stå i centrum och bli föremål för diskussion.
Ett välkänt exempel på detta fenomen är ”hen”. Ack så upprörande med ett konstruerat ord som dessutom i direkt översättning från engelskan skulle åsyfta ett fjäderfä i form av en höna. Försvinnande få upprörs dock över sambandet mellan vårt svenska ord för unga avkommor, barn, som i det engelska språket åsyftar en lada.
I myllan av kommentarsfält på internet stöter man lätt på kritiker som avskyr ord som regnbågsbarn, stjärnfamilj och hen. Ofta menar dessa att finns något onaturligt i att konstruera nya ord. Men sällan formulerar dessa samma typ av kritik mot nyord i stil med skäggbarn och pk-maffia.
Att diskutera språkbruk är inget snobberi, tvärtom är det såväl berikande som nödvändigt. Oftare än vi vanligtvis törs borde vi göra som Birgitta Anderssons underbara karaktär Hedvig i tv-klassikern ”Från A till Ö” och söka nya ord och ta reda på vad dessa betyder.
Språket äger vi tillsammans. Vissa har förmånen att få med sig en stor samling hemifrån, andra får börja samla på egen hand. Oavsett storleken på den samling du har från början, så har vi en sak gemensamt som språkbrukare; det är vi som bygger och förändrar språket.
Sedan är det väl dessutom enligt gammal devis sällan storleken som är avgörande för kvaliteten – utan själva användningen.
Emilia Hallin