Upprustningen av miljonprogramslägenheterna är en av de stora samhällsutmaningar som Sverige står inför de kommande åren. Hundratusentals lägenheter runtom i landet, som byggdes som en del av det så kallade miljonprogrammet mellan 1961 och 1975, står med skriande behov av renovering. 600 000 av dessa är i akut behov av upprustning.
Det handlar både om att se till att lägenheterna återställs till rimlig levnadsstandard och att komma tillrätta med de enorma energiläckagen. Ytterligare en viktig aspekt, som ofta lämnas utanför diskussionen, är den sociala boendemiljön. Det kan handla om uppenbara saker som att belysningen är bristfällig, men även att husen är placerade så att människor inte möts, eller att bostadsområdet är avskärmat från resten av samhället av en stor väg eller ett skogsområde, vilket förstärker känslan av utanförskap.
Mycket går att göra, givet att resurserna finns. Ibland kan det vara motiverat att riva vissa hus i ett område för att ändra sammansättningen på lägenhetsbeståndet, men det är inte alltid som ekonomin går ihop i en så pass omfattande upprustning.
Enligt en undersökning från SABO (Sveriges allmännyttiga bostadsföretag) skulle bara de mest nödvändigaste åtgärderna kosta 50 miljarder kronor och en mer omfattande insats skulle landa på uppåt 300. Andra lösningar som bättre belysning, inglasade balkonger och bättre planerade grönområden blir därför viktiga alternativ för att öka tryggheten.
Att glasa in balkongerna är en mycket god investering både i ekonomiska och sociala termer. En sådan åtgärd sparar stora mängder energi. Här i Stockholmsområdet handlar det om besparingar på upp till 20 procent. Genom att glasa in balkongerna ger man dessutom de boende ett extra rum som de kan bruka minst nio månader om året. Det bidrar till att gårdar och gator blir mer levande.
Det handlar inte bara om vad som görs, det handlar också om hur det görs. Betydelsen av att genomföra renoveringsprojekt i nära dialog med de boende är fundamental, framförallt eftersom hyran i slutändan ofta går upp. Då är det viktigt att de boende har känt att de åtgärder som genomförts varit de som gett dem mest valuta för pengarna. Men det handlar även om att företagen aktivt involverar sig i de områden där man är verksam. Genom att arbeta nära de boende blir företagens arbete enklare samtidigt som de boende blir mer nöjda.
Oavsett om vägen framåt för upprustningen av miljonprogrammen finansieras av nya statliga stöd, ändrade avdragsregler eller skattefria underhållsfonder kommer den sociala aspekten av upprustningen att vara viktig. Det utanförskap som finns i många miljonprogramsområden härstammar inte bara ur slitna och dåligt planerade områden.
Margareta Cederfelt(M) riksdagsledamot för Stockholms kommun och ledamot i civilutskottet