Att byta jobb är lönsamt men riskfyllt. Enligt ny statistik från SCB (Statistiska centralbyrån) så har de som under de senaste fyra åren bytt jobb fått nästan 30 procents bättre löneutveckling än de som stannat. Men det har ett pris. Den som byter jobb i dag blir sist anställd och därmed den som först får gå om företaget behöver skära ned.
För småbarnsföräldrar, de som tagit stora lån för sitt boende eller för den som börjar bli till åren är det en risk som ofta är alltför stor för att ta. Det märks också i statistiken. Det framför allt är yngre som byter jobb.
Priset för denna otrygghet i jobbytandet är det många som får betala. För den enskilde kan det innebära att man stannar på en arbetsplats där man inte längre trivs, där man inte längre utvecklas eller kanske till och med börjar få förslitningsskador eller på annat sätt mår dåligt. För samhället i stort leder det också till höga kostnader.
För det första bidrar människors rädsla för att byta jobb i tid till onödiga sjukskrivningar – många av dem som blir sjuka av sitt arbete mår utmärkt på en annan arbetsplats. För det andra ger det en lägre produktivitet i ekonomin som helhet, än om alla kunde och vågade ta steget till ett mer kvalificerat jobb. För det tredje bidrar det till att enklare jobb inte frigörs – samtidigt som mer kvalificerade tjänster står tomma. För unga och andra på väg in på arbetsmarknaden är denna stelhet en katastrof.
Alliansregeringen har tagit ett antal steg för att underlätta rörligheten på arbetsmarknaden. Vi har till exempel tagit bort den karensregel som hindrade anställda från att börja jobba hos en konsult som sålde sina tjänster till den tidigare arbetsgivaren. Vi har också underlättat för dem som har uppehållstillstånd som arbetskraftsinvandrare att byta arbetsgivare utan att förlora tillståndet.
På utbildningssidan har vi underlättat för omskolning och komplettering av utbildning, också för äldre. Det handlar bland annat om bättre möjligheter att få studiemedel. Från och med juli 2014 är det 56 år som är den nya åldersgränsen. Vi i Folkpartiet skulle gärna vilja höja gränsen ytterligare, men detta är åtminstone ett steg på vägen.
Det viktigaste steget är dock att göra det tryggare att byta jobb. Också den som är ny på en arbetsplats ska kunna känna sig trygg. Därför vill vi att lagen om anställningsskydd (las) ska utgå från kompetens i stället för anställningstid. Vi vill också att taken i a-kassan ska höjas under de första 100 dagarna – så att ifall man ändå förlorar jobbet, åtminstone har en stabil bas att stå på under den första tiden.
Christer Nylander(FP) riksdagsledamot för Skåne län och arbetsmarknadspolitisk talesperson