I de norra delarna av landet lever vi nordiskt. Enkelt och naturligt tar vi oss mellan länderna för arbete, handel, studier och kultur.
Nordiskt samarbete är på många sätt självklart. Bakom de stora utvecklingslinjerna döljer sig samtidigt många små detaljer som kan vara nog så irriterande och utmanande för dem som drabbas.
Långt före den fria rörligheten i Europa upprättades passfrihet i Norden och i dag spänner samarbetet över de allra flesta samhällsområden. Efter EU-utvidgningarna är även de baltiska länderna en naturlig del av en gemensam intressesfär som utgör en mycket konkurrenskraftig region. Ett gemensamt agerande för att påverka EU blir därför allt viktigare.
Vi bör gemensamt kunna agera inom EU i större utsträckning med förslag kring exempelvis forskningssamarbete, infrastruktursatsningar, Östersjömiljön och inre marknadsutveckling. För närvarande sker inte något nordiskt-baltiskt samarbete när EU-direktiv ska göras om till nationell rätt, vilket kan leda till att nya gränshinder uppstår när i själva verket enkelhet och gränslöshet eftersträvas.
De senaste åren har fokus ökat på samarbete kring utrikes-, försvars- och säkerhetspolitik. Av den anledningen kommer en speciell temasession att hållas i samband med Nordiska rådets möte i Stockholm 10–11 april. Den svenska regeringen har också lagt fram en skrivelse kring dessa frågor som nu kommer att behandlas i riksdagen.
De nordiska och baltiska länderna tar fram gemensamma lösningar på diplomatisk närvaro på andra kontinenter. Samlokalisering sker redan i 30-talet huvudstäder världen över. Allt mer okomplicerat är även samverkan inom försvarsområdet. Den träningsverksamhet på flygsidan som sker naturligt mellan Natolandet Norge och det alliansfria Finland och Sverige i norr följs nu upp med liknande verksamhet i söder mellan Sverige och Danmark. När det gäller samhällets krisberedskap har mycket hänt under de senaste åren, det handlar om såväl räddningstjänst som övning och utbildning.
Det nordiska engagemanget i FN är mycket brett och speglar vår samsyn på säkerhet – vi stöder alla sedan länge FN:s olika fredsbevarande operationer. Ett tidigt exempel på samarbete var de nordiska bataljonerna som bidrog till fredsbevarande insatser i Bosnien och Makedonien under kriget i Jugoslavien. Senare har Norge, Sverige och Finland gått samman i Nordic Battle Group (NBG), som är en av EU:s snabbinsatsstyrkor. Sverige har åter lovat att ta på sig ett halvårslångt huvudansvar under 2015.
Diskussioner om en specifik, samnordisk styrka för att stödja FN i dess krisrespons har förts och visionen innehåller till exempel ett gemensamt grepp på truppbidrag för internationella fredsinsatser, officersutbildning, övningar, samt utveckling, anskaffning, underhåll och vidareutveckling av materiel. Tillsammans kan vi hitta lösningar för att effektivisera och rationalisera som ger en högre operativ effekt. Genom att vi är några av de största bidragsgivarna i FN ger det oss också möjlighet att sätta press för att höja såväl kvalitet som kostnadseffektiviteten inom systemet.
I dag kan nordiskt samarbete lyftas fram i en global kontext på hur samverkan och samarbete leder till fred i några av världens mest stabila demokratier och fria stater. Denna historia av fredliga lösningar på problem är en oerhörd styrka för de nordiska länderna och en gemensam plattform att stå på när vi antar de utmaningar EU och FN står inför.
Elisabeth Björnsdotter Rahm(M) riksdagsledamot för Västerbottens län, suppleant i utrikesutskottet
Hans Wallmark(M) riksdagsledamot för Skåne län, ledamot försvarsutskottet