Kommunerna i Västerbotten räknar med att bygga 784 nya bostäder under 2013. Tillåt dem att ställa krav på att byggnaderna ska vara energieffektiva. Om förslaget i den statliga byggkravsutredningen blir verklighet blir visionerna om ett hållbart samhällsbyggande bara tomma ord. Energinotan skickas till de boende och klimatnotan till kommande generationer.
Det råder en bred politisk enighet i Sverige om att vi behöver effektivisera vår energianvändning och regeringen har antagit en ambitiös vision om att inte ha några nettoutsläpp av växthusgaser 2050. När det gäller energianvändning i byggnader finns också tydliga målsättningar. I förhållande till nivån 1995 ska energianvändningen per uppvärmd yta minska med 20 procent till 2020 och med 50 procent till 2050.
Inom byggsektorn finns många aktörer som vill bidra till att målen nås. Vi har redan i dag kunskap, material och teknik för att bygga långt mer energieffektivt än de krav som ställs i Boverkets byggregler. Och över hela landet finns exempel på kommuner som bidrar till att driva utvecklingen framåt genom att ställa högre krav i olika byggprojekt. I bland annat Stockholm, Göteborg och Malmö ska energianvändningen vara runt en tredjedel lägre än Boverkets krav om kommunerna ska sälja sin mark.
Paradoxalt nog vill byggkravsutredningen nu införa förbud och begränsningar mot kommuner som tycker att klimat- och energiarbetet är viktigt. Byggkravsutredningen föreslår, märkligt nog, inget förbud mot att bygga resursslösande byggnader. Däremot vill de stoppa ambitiösa kommuners möjligheter att ställa krav på hög energieffektivitet. Utredningens förslag om en ”stoppbestämmelse” i plan- och bygglagen innebär att kommunerna blir av med möjligheten att ställa krav på eller sälja mark till den som vill bygga bäst.
Byggkravsutredningen hävdar att byggkostnaderna ökar med 10–15 procent på grund av särkrav bland annat gällande byggnaders energiprestanda. Denna slutsats baseras inte på ekonomiska analyser av faktiska projekt, utan på teoretiska beräkningar som enbart ser till merkostnaden av välisolerade hus. Den bortser både från att kostnaderna för värmesystemet blir mindre och från att energinotan blir lägre under byggnadens livslängd, något som är nog så viktigt för de familjer som ska bo i huset.
Till stöd för sin slutsats om ökade kostnader åberopar utredningen även en enkätundersökning bland kommuner och byggherrar. Bara tio kommuner anger att högre krav har lett till merkostnader, och åtta av dessa anger att merkostnaden är mindre än fem procent. Detta underlag kan knappast anses stödja utredningens slutsats.
Vi håller med utredningens bedömning när det gäller vikten av enhetliga krav för att hålla byggkostnaderna nere. Men det är inte lågenergibyggandet som orsakar merkostnader, utan avsaknaden av tillräckliga krav i Boverkets byggregler och av standardiserade lågenergiklasser för byggnader. Med ett regelverk som driver på utvecklingen snarare än hindrar den, kan både byggkostnader och boendekostnader minska.
Enligt Boverkets bostadsmarknadsenkät förväntar sig kommunerna i Västerbotten att det ska byggas 784 nya bostäder i länet under 2013. Lösningen är inte att förbjuda dessa kommuner att ta ansvar för långsiktigt hållbart byggande, utan att anpassa regelverket till vad som redan nu är tekniskt och ekonomiskt möjliga att genomföra – vilket många kommuner redan visat. Det är vår förhoppning att bostadsminister Stefan Attefall (KD) ifrågasätter byggkravsutredningens förslag och att både alliansregeringen och oppositionen inte prioriterar ner det långsiktiga klimat- och energiarbetet.
Svante Axelssongeneralsekreterare Naturskyddsföreningen
Conny Petterssonvd Swedisol