Så gott som varje vecka kan vi läsa om svårt sjuka personer som skickas hem från sjukhusen på grund av platsbrist, operationer som ställs in, gravida kvinnor som tvingas föda i bilen på grund av långa avstånd till närmaste förlossningsmottagning, och till och med om dödsfall på grund av stressrelaterad felbehandling.
I takt med att Sveriges skatter – som redan i dagsläget är bland de högsta i Europa – höjs alltmer bör svenska folket rimligen kunna vänta sig någon form av avkastning i form av förbättrad välfärd, och inte minst en väl fungerande hälso- och sjukvård.
Många som har haft någon form av kontakt med vården de senaste åren har dock märkt att så inte är fallet. Detta är något som Sverigedemokraterna har påtalat under många år, men som så här långt inte verkar ha tagits på tillräckligt stort allvar av de övriga partierna.
Själva grundproblematiken stavas vårdplatser. Sverige har i dag längst vårdköer i hela Europa, och en stor bakomliggande orsak är den akuta bristen på personal.
Ökade satsningar på utbildning av ny sjukvårdspersonal i all ära, men när villkoren inom offentlig sektor är så undermåliga att befintlig personal lämnar branschen spelar det ingen roll hur många som nyanställs. Den orimligt höga personalomsättningen måste först och främst upphöra.
Som bakgrund kan nämnas att runt 9 000 av alla sjuksköterskeutbildade arbetar i helt andra branscher än inom vård och omsorg. Det innebär att åtta procent av Sveriges totala antal sjuksköterskor har lämnat yrket, för att inte tala om alla de som arbetar utomlands.
För att ta itu med problemet i grunden krävs omfattande satsningar på att förbättra de offentligt anställdas arbetsvillkor.
Inte nog med att det är viktigt ur ett välfärdsperspektiv, det finns även en moralisk aspekt att ta hänsyn till.
Det är inte försvarbart att sjuksköterskor, undersköterskor, barnmorskor och övrig vårdpersonal ska behöva slita ut sig och drabbas av stressrelaterade sjukdomar på grund av undermålig uppmärksamhet från politikens håll. Människor som tar hand om samhällets sjuka och sköraste bör kunna räkna med vårt stöd när de behöver det.
Det är Sverigedemokraternas målsättning att den svenska hälso- och sjukvården ska hålla en hög internationell kvalitet, och det är därför vi presenterat en rad satsningar för att åter föra in sjukvården på rätt spår.
I likhet med många andra samhällsområden kräver sjukvården långsiktighet. De 500 miljoner kronor som regeringen satsar på förlossningsvården i år är visserligen positiva, men hälso- och sjukvårdsminister Gabriel Wikström (S) verkar ha missat att Sverige behöver en kvalitativ förlossningsvård även efter 2017.
I vår budget permanentar vi därför satsningen. Sammantaget satsar vi 25,7 miljarder kronor mer än regeringen på reformer som ska förbättra situationen för offentligt anställda – däribland rätt till heltid, möjliggörandet för undersköterskor och sjuksköterskor att vidareutbilda sig på betald arbetstid, införandet av vårdadministratörer och vårdservicepersonal som kan avlasta befintlig personal så att de kan få mer tid för patienterna, samt resurstillskott för en starkare löneutveckling.
Utöver det vill vi att undersköterska ska bli ett legitimationsyrke.
Vi menar att det får vara slut med ogenomtänkta, ineffektiva och kostsamma nödlösningar på problem som präglat många människors vardag – vårdtagare som offentliganställda – i flera år.
Med våra satsningar får svensk sjukvård inte bara tillräckliga resurser, utan även de verktyg som krävs för att Sverige åter ska få en hälso- och sjukvård att vara stolt över.
Oscar Sjöstedt(SD)
riksdagsledamot från Södermanlands län och ekonomisk-politisk talesperson
Per Ramhorn(SD)
riksdagsledamot från Kronobergs län och hälso- och sjukvårdspolitisk talesperson
Petter Nilsson
gruppledare för Sverigedemokraterna Västerbottens läns landsting