Sverige sett ur ett von oben-perspektiv

Debatt. Utredningen är ett kartritningsprojekt som med tvivelaktiga påståenden försöker få stöd för den egna saken. Demokratin skulle, tvärt emot vad utredningen hävdar, försämras och avstånden till beslut och beslutsfattare förlängas.

Foto: Foto: Ledarredaktion

Not Found2016-09-08 05:58
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Storregionutredningen är ute på remiss till den 6 oktober.

Ett slutbetänkande ska läggas i augusti 2017.

Sex storregioner skapas i stället för dagens 21.

Tre storregioner bildas redan 2019; nämligen Stornorrland, Svealandsregionen och Västsverige.

Frågan var inte uppe i 2014 års val och kan heller inte prövas 2018. Det är demokratiskt oacceptabelt.

Storregionerna är ett uppifrånprojekt där Sveriges kommuner och landsting (SKL), och särskilt landstingspolitiker, tagit ställning utan förankring i folkopinionen.

Varför omfattas inte hela landet?

Den folkliga debatten har kommit igång och kritiska synpunkter redovisats i Norrbotten, Jämtland, Dalarna, Sörmland och Halland, men också i andra regioner.

Utredningen är ett kartritningsprojekt som med tvivelaktiga påståenden försöker få stöd för den egna saken. Demokratin skulle, tvärt emot vad utredningen hävdar, försämras och avstånden till beslut och beslutsfattare förlängas.

Sex regioner sägs, utan bevis, skapa utvecklingskraft i hela landet.

Kritikerna hävdar att utvecklingen skulle koncentreras till få orter och många regioner skulle hamna på efterkälken.

Hälften av landets landsting går med underskott. Välfärdstjänsterna är underfinansierade och det är storregionerna ingen lösning på.

Sektoriseringen, som redan förstärkts, riskerar att tillta. Det finns ingenting som säger att olika verksamheter måste ha samma regionindelning.

Närhet, tillgänglighet, service etcetera är andra viktiga principer.

Utredningen har inte studerat viktiga frågor eller gjort konsekvensanalyser: ingenting om statens roll som beslutsfattare, aktör och ägare, ingen hållbar genomgång av länsstyrelsernas, respektive landstingens, lämplighet som regionala aktörer.

Förmenta stordriftsfördelar underbyggs inte, de många människornas lägre avstånd till storregioncentra skapar ökade kostnader. Det finns inga bedömningar av möjligheterna att öka samverkan mellan befintliga regioner i stället för centralisering och storregioner.

Uppräkningen kan förlängas.

Att vi haft nuvarande regionindelning länge är inget skäl att förändra den. Det kan tvärtom ses som att den tjänat oss väl, uppskattats av breda grupper av medborgare, liksom att den främjat sammanhållningen och identiteten.

Det bristfälliga utredningsförslaget kan inte ligga till grund för beslut. Skriv remissvar till regeringskansliet.

Regeringen bör utarbeta två nya direktiv för parlamentariska utredningar. Det ena bör handla om landets framtida sjukvård och sjukhusorganisation, det andra om den regionala organisationen baserad på i huvudsak nuvarande länsindelning.

Gunnar Lassinantti

tidigare samhällsplanerare i Norrbottens län

Arne Pettersson

tidigare glesbygdskonsulent, tjänsteman vid Länsstyrelsen i Dalarna och landstingsledamot

Hälften av landets landsting går med underskott. Välfärdstjänsterna är underfinansierade och det är storregionerna ingen lösning på.

undefined
Läs mer om