Replik på Arne Lindströms (ordförande LRF Västerbotten) och Mats Granaths (regionchef LRF Västerbotten) debattartikel ” Statens aptit på allt fler naturreservat oroar” publicerad i Norran och på norran.se onsdagen den 1 mars 2017.
Arne Lindström och Mats Granath, företrädare för LRF Västerbotten, går hårt åt staten och naturvården i en debattartikel i Norran. Man argumenterar för att vi ska bortse från våra demokratiskt beslutade miljömål som berör skog och biologisk mångfald med slutklämmen: ”Man kan inte få allt”.
Debattartikeln är så flagrant vinklad att den måste bemötas.
Först en kort bakgrund.
Sverige har av riksdagen beslutade miljökvalitetsmål som samhället på olika nivåer arbetar för att uppnå. Detta är för att vi i framtiden ska ha friska ekosystem, rent vatten, giftfria miljöer, biologisk mångfald med mera.
Vad gäller skogen så finns miljömålet ”levande skogar” som det mest relevanta målet definierat. Sverige har också skrivit under internationella konventioner om att skydda minst 17 procent representativ natur på sin landareal. Hur ser då läget ut i dag?
Enligt Naturvårdsverkets statistik kommer vi med nuvarande styrmedel inte att uppnå något av miljömålen knutna till skogen. I Västerbottens län har vi cirka två procent skyddad produktiv skogsmark nedanför den fjällnära gränsen och cirka fyra procent med den fjällnära skogen medräknad.
Vi är alltså långt ifrån att uppnå även våra internationella åtaganden.
Vad gäller klimatnyttan med ett aktivt skogsbruk så är forskningsläget i dag mycket osäkert med studier som drar olika slutsatser om hur vi bäst ska bruka skogen utifrån ett strikt klimatperspektiv. Att tvärsäkert hävda det ena eller det andra är i dagsläget inte trovärdigt.
Oavsett detta är det helt orimligt att ställa ett miljömål mot ett annat, vi är beroende av friska ekosystem såväl som ett samhälle utan fossila bränslen.
Tvångsmässigt dras sedan skogsindustrins mantra att vi har ”mer skog än någonsin”. Då avser LRF virkesvolym. Detta är i sak positivt, vi har gott om skogsråvara. Borde inte då utgångsläget vara gott för att både kunna upprätthålla en hög produktion och samtidigt värna biologisk mångfald?
Att inse att virkesvolym inte är detsamma som skog kräver dock ingen större förståelse. Det råder stor brist på naturskog där många växt- och djurarter har sin livsmiljö. Det är dessa miljöer vi har skrivit under internationella avtal om att skydda och dessa miljöer som beskrivs i miljömålet ”levande skogar”.
Med sådana flagranta vinklingar av LRF är det svårt att tro att de vill bidra till den nyanserade debatt som de säger sig värna.
Givetvis ska vi ha ett aktivt skogsbruk i Sverige. Det är en viktig näring för många människor och av stor vikt för landet Sverige.
Men det måste utgå från ekosystemens uthållighet. Vidare borde givetvis ingen markägare bli utan ersättning vid nyckelbiotopsregistrering – staten måste skjuta till de ekonomiska medel som behövs för att uppnå våra miljömål och kompensera markägare snarast.
Att företrädare för LRF aktivt debatterar för att vi ska bortse från våra miljökvalitetsmål får anses vara ytterst anmärkningsvärt. Låt oss i stället tillsammans arbeta för att uppnå våra demokratiskt beslutade miljömål – friska ekosystem är en förutsättning inte bara för växter och djur, utan även för oss människor.
Kalle Lundin