Statsministern lät allvarlig och vice statsministerns röst brast. Sverige ska försöka stänga ute så många asylsökande som konventionerna tillåter.
Oavsett hur det lyckas kommer regeringen ändå att behöva ta många andra tuffa beslut för att de flyktingar som redan är här ska komma i arbete inom en rimlig tid.
För en tid sedan publicerade tankesmedjan Fores en rapport om Tysklands arbetsmarknadsreformer 2003–2005, de så kallade Hartzreformerna. Den dåvarande socialdemokratiska regeringen genomförde inte en stor eller flera små reformer, utan flera stora. Därefter gick statistiken i rätt riktning, men sannolikt gjorde reformerna trots sin djärvhet bara en del av jobbet. Andra viktiga faktorer var låga löneökningar och en förmånlig europeisk konjunktur de första åren.
Riktigt usel politik kan orsaka enorm arbetslöshet. Men att sänka den från en mer måttlig nivå, som dagens svenska, är uppenbarligen väldigt svårt. Det finns några jämförbara länder som har lägre siffror. De har å andra sidan större grupper som inte ens söker jobb, kanske för att de studerar, är hemmafruar eller förtidspensionerade.
En följd av Hartzreformerna blev att de tyska socialdemokraterna splittrades. Mot den bakgrunden är det inte förvånande att Stefan Löfven hellre försöker hejda invandringen än rucka på regelverken på arbetsmarknaden, bostadsmarknaden och så vidare, så att vi klarar av att ta emot fler. Det är för många som berörs.
Några av frågorna, som marknadshyror eller låga löner för personer med låg produktivitet, är närmast tabubelagda. Hyrorna är särskilt viktiga för Hyresgästföreningen, som står nära Socialdemokraterna, och lönerna för LO, som är en del av partiet.
De treåriga åtstramningarna i migrationspolitiken ska ge en möjlighet att andas. Risken finns att det blir en utandning och sedan inget mer. Om invandringen minskar kan S känna att behovet av smärtsamma reformer blir mindre. Om tre år står en framtida regering där, utan bättre förutsättningar att ta emot flyktingar än i dag. Då finns en stor risk att det som skulle vara tillfälligt förlängs.
Samtidigt finns en stark tradition av vågade reformer i Sverige. För 25 år sedan var Sverige en socialdemokratisk blandekonomi, nu är landet på många sätt mer marknadsorienterat än de flesta länder. Det är fritt fram att starta taxibolag, flygbolag, friskolor, vårdcentraler, apotek och mycket annat. Skatte- och pensionssystemen är också enklare och mindre störande för ekonomin än tidigare. I flera fall har det underlättat att besluten kunde tas i breda överenskommelser, vilket gjorde risken mindre för regeringen att straffas av missnöjda väljare.
Eftersom det är särskilt svårt för Socialdemokraterna att tåla en del av de reformer som behövs, håller jag tummarna för att vi får se ett paket där Löfven kan skylla de bitarna på motparten. Om han sedan vill teatergråta lite på presskonferensen kan jag leva med det.
Andreas Bergström