EU har som grund för sitt beslut att stödja byggandet av Norrbotniabanan konstaterat att det är en ur samhällsekonomisk synvinkel värdefull och nödvändig infrastrukturinvestering.
Den svenska regeringen – och oppositionen – tycks däremot grunda sina infrastrukturbeslut även på andra faktorer som hur många röster man kan vinna? Det är kanske det som får fälla avgörandet framför samhällsnyttan, trots att det går att visa på vinster för samhället.
I Norrland är vi för få människor i förhållande till resten av Sverige. Därför förväntar vi oss ingen förändrad inställning från den svenska regeringen när det gäller Norrbotniabanan.
Den senaste tågurspårning på Norra stambanan innebar i det närmaste en katastrof för företagen i norr. Urspårningar kommer att hända igen. Ändå tar regeringen inte till sig detta.
Norrland behandlas i dag som en koloni. De flesta värden som skapas av gruv-, skogs- och energiföretagen samlas i statens lador och används till investeringar söder om Dalälven. Se bara hur infrastrukturresurserna fördelas.
Gruvbolagen behöver endast betala 0,5 promille av värdet på malmen i mineralavgift till staten. Det är alldeles för lite. Gruvverksamhet kräver stora ekonomiska resurser för att lösa miljöfrågorna. Företag får i dag brytningstillstånd utan att någon kontrollerar deras förmåga att klara av framtida miljökrav. Här måste hårdare självklart kontroller införas.
Den el som vindkraften producerar behövs söderut medan vi i Norrland får ta hand om produktionen och alla de nackdelar som den för med sig. Produktionen ger inte heller särskilt många arbetstillfällen för oss norrlänningar – inte ens under anläggningstiden.
Visst ska produktion inom gruvor, skog och energiområdet kunna bedrivas i Norrland men då måste vi som bor här få större inflytande och få ta del av de ekonomiska värden som skapas.
Vi norrlänningar måste bli lite mer som franska bönder – gå ut och protestera – och göra det så att det märks i huvudstaden. Det räcker tydligen inte med att skriva och argumentera.
Norrland behöver resten av Sverige, men resten av Sverige behöver också Norrland och behöver tydligare visa sin uppskattning.
Våra riksdagsmän från Norrland måste bli aktivare i Norrlandsfrågan, bli mer provinsiella och samarbeta över partigränserna för att kunna nå resultat. Lokalt uttalar sig de flesta riksdagsmän ganska positivt vad gäller till exempel Norrbotniabanan – men man ser inga eller få initiativ i riksdagen.
Jörgen MarkgrenTankesmedjan VSVB, Skellefteå
Tage LjungholmTankesmedjan VSVB, Skellefteå
Thore MäkiTankesmedjan VSVB, Skellefteå
Lennart LundmarkTankesmedjan VSVB, Skellefteå
Jan-Erik ÖgrenTankesmedjan VSVB, Skellefteå
Astor WikströmTankesmedjan VSVB, Skellefteå
Anna-Karin JohanssonTankesmedjan VSVB, Skellefteå