Minns du ditt första, egna boende?
Några av er ser kanske tillbaka på platsen med värme, andra med obehag.
Minns du hur blåögd du var i början?
Om du visste hur många dumma saker jag googlat PÅ sedan jag flyttade hemifrån: Kan man tvätta färgade kläder med vittvätt? Hur vet man om crème fraîche är dålig? Hur tar man hand om en kaktus?
Och alla gånger jag ringt hem till mina föräldrar och panikslaget ställt frågor som egentligen borde vara självklara.
Man lär sig mycket av att bo själv. Både om hur man tar hand om ett hushåll och hur man tar hand om sig själv. Man blir självständig. Det är en viktig del av mognadsprocessen, en ritual för att bli vuxen om man så vill.
Alltför få får chansen att uppleva detta.
Alldeles för få unga får chansen till ett eget boende, och när de får det blir det ofta med osäkra hyreskontrakt till hyror som inte avspeglar sig i vad de hyr. De tappar alla de viktiga upplevelser och lärdomar som man får genom att bo ensam.
Några gånger går det så långt att de tvingas tacka nej till jobb och utbildning, tacka nej till möjligheter för att de inte kan hitta tak över huvudet.
Bostadsbristen hämmar unga människors liv, deras karriärer och när unga hålls tillbaka hålls även vårt lands utveckling tillbaka. Vi tappar kompetens.
Sverige behöver bygga mer. Alla säger det, det är absolut ingenting nytt. Men det får inte bara bli någonting som vi säger. Handling säger mer än ord.
Så bygg och bygg snabbt.
Den mark som ägs av kommunen bör användas till bostäder samtidigt som privata byggare måste få bygglov enklare än i dag.
Men framförallt; bygg på höjden. Det finns inget värde i att behålla en stadskärna där ingen bor.
Framtiden ligger i ungdomarna. Men för att de ska kunna nå sin fulla potential får de inte bli tvingade att tacka nej till jobb eller studier på grund av bostadsbrist.
Eva Mörtsell