Rastschema på den muslimska friskolan Al-Azharskolan i Vällingby
I Sverige finns 70 religiösa grund- och gymnasieskolor. Elva av dem är muslimska, en Montessoriskola är judisk och resten är kristna, enligt en kartläggning från tidningen Skolvärlden.
På tisdagen meddelade Socialdemokraterna att partiet går till val på att förbjuda dessa skolor. Partiet menar att konfessionella grundskolor och gymnasium bidrar till att öka segregationen.
Skolan ska bygga på bildning och kunskap, anser Socialdemokraterna, och vill att elevers möjlighet att själva forma sin världsuppfattning måste värnas.
Men vad menas egentligen med att en skola är konfessionell? Att barnen indoktrineras i religiösa dogmer? Att de får lära sig att gud skapade världen och att evolutionen är ett påhitt?
Nej. Inte enligt lagen, i alla fall. Men i debatten om religiösa friskolor låter det nästan som att så vore fallet.
Redan i dag måste undervisningen vara icke-konfessionell. Det innebär exempelvis att man inte får lära ut Bibelns skapelseberättelse som om det vore vetenskap.
Alla former av religiösa inslag måste vara frivilliga. Om en elev inte vill delta i morgonbön ska han eller hon slippa det.
Men vad är då problemet? Religiösa friskolor kritiseras främst från två håll. Dels finns det skolor som inte lever upp till kraven, och dels sägs skolorna motverka integration.
Det är helt sant att det finns religiösa friskolor som bryter mot lagen. Som exempel kan nämnas fallet Römosseskolan i Göteborg, där flickorna diskriminerades, bland annat genom att de inte fick vara med under bön då de hade mens.
En annan muslimsk friskola som fått kritik är Al-Azharskolan i Stockholm. Efter att skolan uppmärksammats i medier sa utbildningsminister Gustav Fridolin (MP) att han vill förbjuda könsseparerad undervisning, som skolan tillämpade.
”Segregationen löser man inte genom att förbjuda religiösa friskolor.”
Att skolor bryter mot lagen och går emot de värderingar som skolan ska värna är givetvis inte acceptabelt.
Men i stället för att hota med att stänga samtliga religiösa friskolor i Sverige bör man tillämpa en hårdare tillståndsprövning kring vilka som får starta skolor.
Skolinspektionen bör också genomföra fler oannonserade kontroller.
Men segregationen då? Är det inte bra att muslimska elever från religiösa hem får möta barn med en sekulär bakgrund? Så är det givetvis.
Men det problemet löser man inte genom att förbjuda religiösa friskolor.
Dessa skolor skulle troligen bara omprofilera sig som ”arabiska kulturskolan”, ”somaliska skolan” och så vidare, och appellera till samma grupper.
Andelen elever som går i en religiös friskola är trots allt inte så stor.
Ett förbud mot religiösa friskolor riskerar att bli ett kraftfullt slag i luften.
Karin Pihl