När kommer statens aptit på skydd och bevarande av skog och mark att bli tillfredsställt?
Aldrig, är känslan man får, efter att ha tagit del av senaste fakta i ämnet.
I Norrbotten och Västerbotten ökade andelen naturreservatsbildningar mest i hela landet förra året. Sammantaget handlar det om 15 365 hektar, vilket är 43 procent av alla nya reservatsavsättningar i Sverige. Enligt Naturvårdsverket är detta ”bara en bråkdel” av vad som verkligen behöver skyddas.
Vi har också 570 000 hektar inventerade nyckelbiotoper i landet. Även dessa är flest i Norrbotten och Västerbotten; cirka 170 000 hektar. Enligt Skogsstyrelsen bör det finnas lika mycket till som är skyddsvärt.
Till skillnad från reservatsbildningar får markägaren ingen ersättning för en nyckelbiotop och virket blir, i princip, osäljbart eftersom marknaden inte vill ta i sådant virke. Statens beteende här står på intet sätt baggböleriet efter när det gäller etik och moral.
Vi kan inte annat än att tycka att detta är en mycket oroväckande utveckling i ett land där trävaror utgör en så stor del av våra exportintäkter. Staten har också nyligen antagit ett klimatpolitiskt ramverk med vidhängande klimatmål.
Ambitionen är att Sverige 2045 inte ska ha några nettoutsläpp av växthusgaser till atmosfären. Som vi ser det kan inte en så stor omställning av vårt samhälle ske utan en kraftig satsning på bioenergi – och den bioenergin måste komma från jord och skog.
Ett aktivt skogsbruk är också klimatsmart. Man ska vara medveten om att den växande skogen binder drygt 80 procent av alla koldioxidutsläpp i landet.
Vi har tyvärr fått en polarisering i många frågor kring skogen som utgår från en vrångbild om skogens tillstånd.
Varje år växer den svenska skogen med 120 miljoner skogskubikmeter. Av tillväxten avverkar vi 85–90 miljoner skogskubikmeter. Tio miljoner skogskubikmeter dör av naturliga orsaker, men 25 procent av den årliga tillväxten blir ändå kvar. Vi får alltså mer och mer skog i Sverige.
Detta har skapats av skogsägare själva, som ett resultat av en aktiv skogsskötsel, och i samverkan med omvärlden och naturen. Men med allt för långtgående inskränkningar i brukandet kommer företagandet, och därmed samhällsnyttan, att minska.
Det gäller alltså för staten att välja strategi. Ska vi ha ett aktivt skogsbruk som ger jobb, exportintäkter och klimatnytta eller ska staten fortsätta i sin iver att lägga döda händer över område efter område?
Man kan inte få allt.
Arne Lindström
ordförande LRF Västerbotten
Mats Granath
regionchef LRF Västerbotten
Ambitionen är att Sverige 2045 inte ska ha några nettoutsläpp av växthusgaser till atmosfären. Som vi ser det kan inte en så stor omställning av vårt samhälle ske utan en kraftig satsning på bioenergi.
