Regeringen förbereder ett förslag till skatt på lastbilstansporter som gör det dyrare att bo, leva och driva företag där det saknas hamn eller järnväg.
I de fyra nordligaste länen påverkar en sådan skatt utsläppen av växthusgaser. Men bara genom att verksamheter slås ut och människor tvingas flytta. Den försvårar också övergången till en biobaserad ekonomi och vidgar den redan djupa klyftan mellan stad och land.
Regeringens planer är inte bra för Sverige.
Än mindre för människorna i vår region.
Befolkningen och företagen i de nordligaste länen är lika angelägna som regeringen om att minska utsläppen av växthusgaser. En vital landsbygd med starka gröna näringar blir ännu viktigare när ekonomin ska baseras på fotosyntesen och förnybara material, i stället för på ändliga, klimatskadliga resurser.
Men för att detta ska lyckas måste folk och företag på landsbygden få konkurrera på rimliga villkor.
Regeringen vill stimulera fram en övergång från lastbilstransporter till sjö- eller tågtransporter, vilka kan ge lägre utsläpp av växthusgaser.
En förutsättning är dock att det då överhuvudtaget finns alternativ till lastbilarna.
I stora delar av norra Sverige saknas detta. Här ger en kilometerskatt på lastbilar bara ökade kostnader för människor och företag utan att någon miljöeffekt åstadkoms.
Tåg och båtar finns inte överallt. Ett av de tydligaste exemplen är transport av skogsråvara från skog till industri. Den börjar alltid i skogen. Andra exempel är transport av allt från mat till kläder till orter som saknar hamn och/eller järnväg.
En kostnadshöjning på hushållens dagligvaror och företagens insatsvaror är det sista människorna utanför stadskärnorna behöver. Om det blir dyrare att bo och driva företag kommer människor att tvingas flytta och verksamheter kommer att slås ut.
Detta kan kortsiktigt ge mindre utsläpp men försvårar övergången till en biobaserad ekonomi. Produktionen av biobränsle kan till exempel inte bära ytterligare pålagor.
Likaså skulle skogsbrukets lönsamhet långt från industrin sjunka till nivåer som gör att avverkningar och skogsvård minskar dramatiskt till skada för industri och välfärd i dag och i framtiden. Stora volymer av förnybara råvaror växer inte i parker eller balkonglådor.
En kilometerskatt ställer människor och miljö mot varandra. I stället bör regeringen stötta den utveckling som pågår inom åkerinäringen, där en växande andel av bränslet kommer från förnybara källor, och inom skogsindustrin, där arbetet med att utveckla och producera förnybara bränslen växer.
Regeringen bör också stötta ökade totalvikter på lastbilar, vilket minskar utsläppen. Skapa stabila spelregler som stimulerar biobaserade produkter, från trähus till fordonsbränslen och ger folk och företag i vår region möjlighet att bidra till en stark, klimatsmart svensk ekonomi.
Olov Söderström