Något jag verkligen har svårt att tåla är språkpoliseri. Jag säger förstås detta på förekommen anledning.
För några dagar sedan läste jag ett väldigt roligt reportage som Aftonbladets Peter Kadhammar hade gjort om det miljöpartistiska språkröret Gustav Fridolin. Peter Kadhammar gick hårt åt honom, pressade honom om Miljöpartiets kluvenhet inför tillväxt, frågade om han var karriärist – vilket för miljöpartister ju är ett skällsord.
Det var underhållande, och bra mycket mer intressant än den intervju med Stockholms landstingsråd, Filippa Reinfeldt, som Expressen publicerade samma dag. Hon borde ha ansatts av frågor om hur hon tänkte när hon sålde ut skattebetalarnas vårdcentraler till sina affärsvänner för en bråkdel av vad de var värda. I stället fick läsarna veta att hon gillar ”att sätta sig på en skärgårdsbåt med lite mat, vänner och en badhandduk”, uppskattar att det ”finns så många trevliga restauranger” i Stockholm och liknande. Idel menlöshetsmys.
Jag länkade Peter Kadhammars reportage i sociala medier. ”Såhär tycker jag att alla intervjuer med politiker borde vara”, skrev jag. Genast var någon petimäter där och påpekade att det faktiskt heter ”så här”. Jag blir så irriterad!
Det är klart att man ska vara noga med språket, försöka bevara så många nyanser av det som möjligt. Men grammatikgerillan och stavningssadisterna gör långt mycket större skada än folk som till exempel inte kan skilja på "de" och "dem".
Språkets enda syfte är att kunna kommunicera. Så länge människor gör sig förstådda är allt med andra ord som det ska, resten är utanpåverk. Den som anmärker på andras sätt att uttrycka sig gör dem osäkra, hämmar deras lust att försöka förmedla sig med omvärlden, får dem att tystna. Och det sker dessutom enbart för att språkpoliserna ska få känna sig duktiga.
För det är ju det som är grejen. Poliseriet handlar helt enkelt om ett behov av att upphöja sig själv genom att trampa på andra. Och det görs genom att släpa runt det kanske viktigaste vi har, språket, i strypkoppel.
Är inte det rätt ironiskt? Att de som tror sig förstå sig på språket bäst faktiskt är de som har fattat absolut minst.