När det populistiska partiet FPÖ fick utrikesministären flyttades EU-frågorna till förbundskansler Sebastian Kurz bord.
Från och med den 1 juli är Österrike ordförandeland i EU:s ministerråd.
Det blir tredje gången som Österrike svingar ordförandeklubban sedan de anslöt sig till EU 1995.
Som ordförandeland går det att påverka det som beslutas och det som sker på den europeiska nivån.
Det halvår vi nu har framför oss kan komma att bli händelserikt. Till att börja med fanns det frågetecken kring hur EU-frågorna skulle hanteras av den nya österrikiska regeringen som svors in för ungefär ett halvår sedan. Regeringskoalitionen består av ett populistiskt parti (FPÖ), som tidigare kampanjat för ett utträde ur EU, och ett konservativt parti (ÖVP), som tidigare visat en skepsis till frihandel.
Delvis löstes denna knut upp av den gröne presidenten Alexander Van der Bellen, som är den som föreslår regeringsbildare. Han krävde att regeringen skulle driva en proeuropeisk linje, om inte skulle regeringsinitiativet gå till någon annan.
Därmed fick också FPÖ lova att inte driva frågan om att folkomrösta om EU-medlemskapet, och när samma parti fick utrikesministären flyttades EU-frågorna till förbundskansler Sebastian Kurz bord.
Nationellt har den nya regeringen lagt fram en del större reforminitiativ, och frågan alla ställer sig är om de kommer att ha samma tempo som ordförandeland i EU.
Signaler har kommit att Österrike de facto vill arbeta för att EU ska sluta nya frihandelsavtal.
Österrike får flera viktiga frågor att hantera. Till exempel hamnar hela Brexitfrågan i skarpt läge i oktober. Om det inte finns ett utkast till ett avtal om utträde snart ökar risken för en ”hård” Brexit. Österrike blir det första ordförandelandet som får hantera ett avgående medlemsland; ett eldprov minst sagt.
I övrigt präglar migrationsfrågorna fortfarande mycket av det europeiska samtalet. Men för näringslivet är frihandelsfrågorna en av de viktigaste EU-relaterade.
Hoten om handelskrig har avlöst varandra under de senaste månaderna och även om österrikarna har en positiv inställning till export så har de en långt mer skeptisk syn på import och globaliseringen. Detta trots att 500 000 jobb kommer från direkta investeringar från utlandet.
Österrikes exportandel ligger på 55 procent. Mer än vartannat arbete är därmed beroende av handel med andra länder.
Österrike, detta motsägelsernas land, var ett av de mest kritiska när frihandelsavtalet TTIP förhandlades, och detsamma gäller frihandelsavtalet mellan Kanada och EU.
Så hur kommer Österrike att agera nu?
Signaler har kommit att Österrike de facto vill arbeta för att EU ska sluta nya frihandelsavtal; något som är mycket positivt – inte enbart för deras ordförandeskap, utan även för att en ny hållning i frågan skulle kunna göra stor nytta framöver inom EU.
I juni blev Österrike det tolfte EU-landet att ratificera handelsavtalet mellan Kanada och EU.
En annan positiv punkt på agendan är att de vill jobba hårt med regelförbättringar för företag och motverka så kallad goldplating, det vill säga en överimplementering av EU-lagstiftning.
Med andra ord är det kanske mer intressant än i vanliga fall att hålla ett öga på ordförandeskapet. Dels för att Österrike är ett mycket spännande land i sig, inte minst politiskt, och dels för att det kan komma att ske märkbara reformer för oss alla denna höst.
Jens Hedström, chef för Svenskt näringslivs Brysselkontor med särskilt ansvar för EU-frågor
Sophia Bengtsson, biträdande chef för Svenskt näringslivs Brysselkontor, expert på EU-frågor