Om man ska sätta ett startdatum för den politiska olyckan Åsa Romson är det rimligt att välja den 2 juli 2014 i Almedalen, då Miljöpartiets språkrör gick till attack mot ”vita heterosexuella män”.
Tanken var antagligen att det skulle falla väl ut i den rosagröna yra som rådde efter Europaparlamentsvalet en månad tidigare. Men i stället började bilden sättas av en politiker som inte är mogen den politiska nivå hon verkar på.
Slutpunkten, så vitt vi vet, kom när Miljöpartiets valberedning strax efter kl 13 på måndagseftermiddagen meddelande att de föreslår att kongressen i slutet av veckan ersätter Romson med biståndsminister Isabella Lövin.
Samtidigt lyckades Gustav Fridolin rädda sin egen karriär, mest tack vare att varken finansmarknadsminister Per Bolund eller gräsrotsfavoriten Carl Schlyter var beredda att kandidera.
Det var knappast vad språkrören föreställde sig när de för två veckor sedan ställde sina platser till förfogande i förhoppning om att kongressen skulle ge dem ett förstärkt mandat. I stället drogs proppen ur för ett uppdämt missnöje med både Fridolin och Romson.
Fridolins idé att bredda partiet och göra MP till det nya skolpartiet, gjorde visserligen språkröret till skolminister, men har knappast rosat väljarna. Tvärtom är det många inom MP som minns de grusade förhoppningar om att strategin skulle resultera i ett tvåsiffrigt valresultat 2014.
Att det ändå är Romson som får sparken handlar om att hennes förtroendesiffror är väsentligt lägre än Fridolins. Dessutom ställer miljöpartisterna frågan om varför deras miljöminister inte lyckats leverera fler tydliga resultat på sitt ansvarsområde.
Medan Vänsterpartiet i budgetsamarbetet kan peka på konkreta reformer som glasögonbidrag och fria läkemedel till barn, är MP:s avtryck i regeringspolitiken små och spretiga. Samtidigt domineras bilden utåt av nederlagen – från Bromma flygplats till brunkolet.
Därför är det naturligt att biståndsminister Isabella Lövin föreslås som Romsons efterträdare. Hennes karriär i MP har handlat om precis det som Romson misslyckats med. Som europaparlamentariker spelade Lövin en avgörande roll i arbetet med att förändra EU:s fiskepolitik för att rädda de hotade fiskebestånden i världshaven.
Att byta ut Åsa Romson är ingen mirakelkur för att bryta MP:s förtroendekris. Men nu finns i alla fall möjligheten att Miljöpartiets första period i regeringsställning blir ihågkommen för något annat än politiska förluster och allmän inkompetens.
Svend Dahl