Tänk dig att gå omkring varje dag, dygnet runt och vara rädd för att få energibrist i hjärnan: trötthet, slöhet, nedsatt tankeförmåga, nedsatt inlärningsförmåga och initiativlöshet. Bli okontrollerat orolig, få överdrivna svettningar, besvärande hjärtklappning, bli svimfärdig, få kramper, bli medvetslös och riskera att hamna i koma.
Detta kallas hypoglykemi och innebär lågt blodsocker. Det drabbar personer med diabetes och är inte en del av sjukdomen utan orsakas helt och hållet av själva behandlingen. Eftersom högt blodsocker ger upphov till komplikationer i andra organ så är det angeläget att pressa ner blodsockret till normala nivåer.
Vid insulinbehandling är det svårt att hitta rätt dosering för att reglera blodsockret. Vid behandling med insulinfrisättande tabletter, så kallade SU-preparat, är verkningstiden lång och oberoende av aktuellt blodsocker vilket ger risk för hypoglykemi.
Sedan några år finns ny teknik, kontinuerlig blodsockermätning, som larmar när blodsockret sjunker och ger individen möjlighet att korrigera nivån innan omdömet påverkas. Möjligheten för patienter med insulinbehandling att få tillgång till dessa blodsockermätare är mycket varierande beroende på i vilket landsting man bor.
För tablettbehandlade patienter finns nya läkemedel som minskar eller helt undviker risken för hypoglykemi. Av ekonomiska skäl så används inte dessa läkemedel fullt ut.
Många patienter fortsätter i stället att behandlas med äldre och billigare SU-preparat och löper därför större risk att drabbas av för lågt blocksocker. En ytterligare nackdel är att dessa ger viktuppgång, ett problem som redan är stort hos flertalet patienter med typ 2-diabetes.
Uppseendeväckande nog står SU-preparat fortfarande som andrahandsval på Socialstyrelsens rekommendationslista vid diabetesbehandling, trots att det finns nya alternativ som inte ger risk för lågt blodsocker.
Nya preparat och tekniker kan hamna så långt ner som rekommendation sex, sju, åtta eller nio i prioritet. Där ett är bäst och tio sämst.
Socialstyrelsens uppdrag är att se till nytta, effekt och säkerhet för patienter – inte primärt till kostnader för betalaren. Men även om ekonomin skulle styra fullt ut talar all forskning för att det inte är den primära behandlingen som kostar pengar utan komplikationerna som uppstår av att blodsockret inte ligger bra.
Enligt Socialstyrelsen egna uppgifter kostar vården av landets cirka 450 000 patienter med diabetes samhället över nio miljarder kronor per år.
Komplikationer till följd av diabetessjukdomen står för cirka 92 procent av diabetesvårdens kostnader. Fokus inför framtiden måste därför ligga på att förhindra komplikationer och en satsning på optimerat blodsocker måste få kosta.
Nationella diabetesteamet representerar läkare, sköterskor, dietister och patientföreträdare inom diabetesområdet och kräver att alla med insulinberoende diabetes erbjuds kontinuerlig blodsockermätning samt att nya läkemedel för tablettbehandlade patienter prioriteras framför SU-preparat i rekommendationslistorna.
Med de riktlinjer vi har företräder inte Sverige den mest optimala diabetesbehandlingen.
Med nya tekniska hjälpmedel, förbättrade läkemedel och utbildade, trygga patienter har vi goda förutsättningar för en effektiv diabetesvård utan risk för hypoglykemier.
En nollvision för hypoglykemier är ett viktigt mål för diabetesvården.
Mona Landin-Olsson