Foto: Björn Lindgren/TT
Världens befolkning ökar i snabb takt.
Samtidigt blir åkermark omöjlig att bruka på grund av torka och översvämningar, bland annat som en följd av klimatförändringar. Miljontals hektar åkermark försvinner varje år. Oftast drabbas de redan allra fattigaste, de små enskilda bönderna.
I Sverige har vi fortfarande goda förutsättningar att bruka jorden, och än så länge, mycket vatten. Vi har därför, för det första, ett moraliskt ansvar att använda vår åkermark till matproduktion och förse fler människor med mat som producerats på ett klimatsmart och miljövänligt sätt.
För det andra har vi nu en nationell livsmedelsstrategi med målet att öka produktionen av svensk mat. Det är mycket välkommet och välbehövligt eftersom vår självförsörjningsgrad av livsmedel bara ligger runt 50 procent. En unikt låg siffra jämfört med övriga Europa.
För det tredje har avvecklingen av jordbruk i Västerbotten gått fortare än i övriga landet, med något undantag.
Åkermark försvinner även hos oss, och förbuskningen tilltar, men inte på grund av ett förändrat klimat, utan därför att bönder lägger ned sin verksamhet. Det är därför viktigt att förutsättningarna inte försämras ytterligare. Alla goda krafter måste hjälpas åt för att vända den negativa trenden.
När man hör om kommuner som vill bygga bostäder och köpcentra på prima åkermark infinner sig en känsla av att någonting är fundamentalt feltänkt. Vi har sett flera exempel på hur jordbruket och åkermarken behandlats tämligen lättvindigt i kommuners arbete med översiktsplaner.
Dessa planer är ett av de viktigaste instrumenten för den fysiska kommunala planeringen. Här ska ges inriktning för den långsiktiga utvecklingen i kommunen med vägledning om hur mark och vatten samt bebyggelse ska användas, utvecklas och bevaras.
Planen ska också visa hur kommunen tar hänsyn till, bland annat, nationella mål av olika slag.
Eftersom vi nu har ett nationellt mål om ökad livsmedelsproduktion förväntar vi oss att jordbruket och åkermarken uppgraderas rejält och ges större vikt i den kommunala planeringen och vid bildandet av vattenskyddsområden.
Här måste också markägare och markägarorganisationer bjudas in i ett tidigt skede i kommunernas olika planeringsprocesser.
Vi måste vara rädda om den åkermark som finns kvar – inte slarva bort den.
Lotta Folkesson
ordförande för LRF Västerbotten
Mats Granath
regionchef för LRF Västerbotten
Åkermark försvinner även hos oss, och förbuskningen tilltar, men inte på grund av ett förändrat klimat, utan därför att bönder lägger ned sin verksamhet.
