Kan brottsligheten minska samtidigt som otryggheten ökar?
Ja, av naturliga skäl har människor olika inställning till olika typer av brott.
Brottsligheten i Sverige minskar. Mellan 2005 och 2015 sjönk antalet personer som uppger att de under det senaste året blivit utsatta för någon typ av brott med två procentenheter, från 26 till 24 procent.
Detta enligt en färsk undersökning från Brottsförebyggande rådet.
Den minskade risken att utsättas för brott är glädjande. Men för den skull går det inte att konstatera att utvecklingen över lag är bra. Man måste väga in vilka typer av brott det är som minskar.
Främst är det egendomsbrott, som inbrott och cykelstölder, som pekar neråt i statistiken. Personbrottens utveckling är mer varierad. 2005 hade 11 procent av befolkningen utsatts för personbrott, en lika stor andel som tio år senare.
Det dödliga våldet har minskat överlag, vilket beror på att dödligt våld utanför storstadsregionerna har minskat, och antagligen på att sjukvården har blivit bättre på att rädda liv. Dödsorsaker kopplat till kriminella konflikter i storstäderna har däremot eskalerat.
De grupper som utsätts för brott har också förändrats. Personbrotten ökar mot kvinnor och mot personer med två utrikes födda föräldrar. Tidigare har denna typ av kriminalitet, som rån, misshandel och sexualbrott, varit hyfsat jämnt fördelad mellan könen, men skillnaden har ökat sedan 2011.
Hot, trakasserier och sexualbrott drabbar nu i högre utsträckning kvinnor än män, och har också ökat på totalen.
Personrån och misshandel, som främst drabbar män, har däremot minskat.
Detta går inte att förklara med ökad anmälningsbenägenhet, eftersom Brå, förutom att sammanställa kriminalstatistik också genomför telefonundersökningar där personer får uppge om de har utsatts för brott.
I debatten om brottslighet förekommer ibland argumentet att rapporterna om dödsskjutningar i förorter och förekomsten av sexualbrott är överdrivna, eftersom brotten överlag ändå sjunker. Och det är sant att Sverige inte har förvandlats till en laglös anarki.
Men argumentet att utvecklingen inte är allvarlig, eftersom brotten inte drabbar medelklassen, tyder på en frånstötande samhällssyn. Invandrartjejer har lika stor rätt att känna sig trygga som svenskfödda medelklassmän i villaförorterna. Och det är trots allt värre att bli utsatt för ett övergrepp än om någon snor ens båtmotor.
Karin Pihl