Det blå hus på Stationsgatan som Nordvestor nu vill riva är ett av de första arton husen som byggdes när Skellefteå blev stad. Av dessa är i dag endast fyra bevarade. Huset påbyggdes, fick sin panel och sitt nyrenässansuttryck på 1880-talet. Det har funnits med som skyddsklassat i alla äldre bevarandeplaner.
I den nya byggnadsordningen som byggnadsnämnden nyligen godkänt, och som nu ligger för tryckning, är huset en av de byggnader som bedömts som särskilt värdefull med stöd av plan- och bygglagen. Detta innebär att ”ändringar och underhåll ska utföras med varsamhet så att husets särart bevaras”.
En byggnadsordning, eller annat bevarandeprogram, har ingen juridisk status inom detaljplanerat område. De förväntas ändå ha betydelse genom den information och kunskap om husens värden som förmedlas till fastighetsägarna, men även till tjänstemän och politiker inom byggnadsnämndens ansvarsområde. När detaljplaner (det juridiska dokumentet) ska ändras bör de därför anpassas till bevarandeplanen, genom skyddsbestämmelser eller genom att begränsa byggrätten på tomten till det befintliga, skyddsvärda huset.
När Nordvestor nu vill ändra detaljplanen för tomten med det blå Färgcityhuset är det inte för att få ersätta det med ett likvärdigt. Det är för att få möjlighet att bygga ett nytt hus som är betydligt större och betydligt högre. Det är först då som det blir ”ekonomi” på projektet.
Att öppna för denna möjlighet vore illa, inte bara för det aktuella huset. Det skulle sänka trovärdigheten för byggnadsnämnden och för den byggnadsordning som nämnden noggrant låtit framställa. Vem skulle sedan ha anledning att tro att det som står i byggnadsordningen gäller?
En ny detaljplan med utökad byggrätt skulle dessutom ge en tydlig signal till alla andra ägare av små och låga kulturhus i centrala Skellefteå. Det skulle vara ett incitament för dessa att börja kalkylera på tänkbara riv- och byggkostnader och på möjliga framtida hyresintäkter. Byggnadsnämnden skulle få väldigt svårt att neka rivning av andra värdefulla byggnader, som inte fått ett lagskydd, med hänvisning till Färgcityhuset som prejudikat, för att sedan bygga nya, större och högre hus. Något som skulle vara förödande för Skelleftebornas identitet och förankring.
Värnar vi i stället våra kulturhus, den bebyggelse som är vår gemensamma historia, värnar vi också en stad med identitet och historia. En attraktiv stad, både för invånare och besökare.
Pernilla Lindströmbyggnadsantikvarie, Skellefteå museum