Alliansens rättspolitik har som utgångspunkt att varje brott ska tas på allvar och följas av en tydlig och konsekvent reaktion från samhällets och de rättsvårdande myndigheternas sida. I syfte att stärka alla delar av rättsväsendet har vi gjort de största satsningarna i modern tid; antalet poliser är nu runt 20 000, anslagen i statsbudgeten till rättsväsendets olika myndigheter har sedan 2006 ökat med närmare tio miljarder kronor och såväl domstolarna som åklagarväsendet och kriminalvården har tillförts stora resurser. Fokus handlar nu om att effektivisera polisens arbete så fler brott utreds och blir uppklarade, samt att höja straffen för bland annat grova våldsbrott.
Alliansregeringen genomförde 2010 en straffskärpningsreform i syfte att åstadkomma generella straffskärpningar för allvarliga våldsbrott. Vi kan nu konstatera att denna breda reform i praktiken inte har fått tillräckligt genomslag i landets domstolar. Utifrån tillgänglig statistik från Brottsförebyggande rådet (Brå) kan vi se att straffen som döms ut i stort ligger kvar på samma nivå som före reformen. Detta är anmärkningsvärt eftersom vi som lagstiftare har varit mycket tydliga med vad vi har velat åstadkomma med den reform som gjordes.
Domstolarna utgår fortfarande vid straffmätningen från den nedre delen av straffskalorna. Intentionerna när straffskärpningarna infördes 2010 var att domstolarna skulle tillmäta det faktum att en gärning inneburit ett allvarligt angrepp på någons liv eller hälsa eller trygghet större värde vid straffmätningen. På så sätt skulle mer av straffskalorna komma att tillämpas i praktiken och allvarliga våldsbrott leda till strängare straff. Allt uttrycktes mycket tydligt i förarbetena till de lagändringar som trädde i kraft 1 juli 2010.
I förarbetena angavs att ett våldsbrott som tidigare skulle ha lett till fängelse i ett år efter reformen skulle leda till fängelse i ett år och tre månader. Ett femårigt straff skulle på samma sätt bli sexårigt. Samtidigt höjdes minimistraffet för vållande till annans död från sex månader till ett år och brottsrubriceringen synnerligen grov misshandel infördes, med ett straff mellan fyra till tio år. Om domstolarna i större utsträckning använder den övre delen av straffskalorna vid allvarliga våldsbrott ger straffen på ett tydligare sätt uttryck för samhällets ogillande av det begångna brottet.
Eftersom reformen, vad vi har kunnat se, inte har fått det önskade genomslaget i rättstillämpningen kan ytterligare åtgärder krävas för att säkerställa att lagstiftarens intentioner blir verklighet. Vi måste nu överväga om det behövs ännu tydligare åtgärder i syfte att skärpa straffen för de allvarliga våldsbrotten. Därför har regeringen gett en särskild utredare i uppdrag att överväga och föreslå ändringar av straffskalorna för grov misshandel, rån, grovt rån, grov utpressning och andra allvarliga våldsbrott där det behövs.
Syftet ska vara att åstadkomma en höjd straffnivå för dessa brott. Genom detta tar alliansen ytterligare ett steg mot ett tryggare Sverige och ett Sverige där allvarliga våldsbrott bemöts med tydliga, konsekventa och kännbara straff för gärningsmännen.
Krister Hammarbergh(M) riksdagsledamot för Norrbottens län och ledamot i Justitieutskottet
Edward Riedl(M) riksdagsledamot för Västerbottens län