Replik på Stig-Olof Holms (Västerbottens viltförvaltningsdelegation) och Ingegerd Saarinens (Svenska naturskyddsföreningen) debattartikel ” Färre älgar inte enda lösningen” publicerad i Norran och på norran.se fredagen den 13 september 2013.
De problem med älgskador, och därmed skogsbruket, i länet som Stig-Olof Holm (Västerbottens viltförvaltningsdelegation) och Ingegerd Saarinen (Svenska naturskyddsföreningen i Västerbotten) lyfter kan inte lösas genom att ändra skogsvårdslagen. I stället behövs ett ökat ansvarstagande av både skogsägare och jägare för att förvalta två viktiga naturresurser – skog och älg.
Årets inventering av älgskador visar på en obalans mellan antalet älgar och tillgängligt foder. Detta leder till alltför stora skador i den unga tallskogen, försämrad skogsproduktion och att framtida sågvirke förstörs. Med så hög andel årsfärska skador på ungtall som 10–15 procent riskerar de flesta tallar att skadas innan de är utom räckhåll för älgbete. Vidare har rönn, asp, sälg, som är värdefulla för den biologiska mångfalden, svårt bli högre än en meter. Den framtida fodertillgången i skogen riskerar att utarmas.
Äbin, den metod som används för att mäta betesskador, har utvecklats över en 20-årsperiod och är en beprövad metod och därför viktig för älgförvaltningen. Petter Kjellanders utvärdering visade också att Äbin mäter betesskador korrekt.
Ett skogsbruk med avverkningar är en förutsättning för en god tillgång på älg. Älgen trivs i den ungskog som etableras några år efter slutavverkning, och som utgör en viktig foderresurs.
Dagens ungskog överensstämmer inte med den bild som ges i debattartikeln, utan har en mer varierad trädslagsblandning. Exempelvis så består de yngre skogarna – mindre än 15 cm i diameter i brösthöjd – i Västerbotten till ungefär lika stora delar av tall, gran och lövträd.
Sedan ett år finns ett nytt system för älgförvaltning med skogsägare och jägare. Vår uppgift är att stödja älgförvaltningen genom att beskriva tillgången på föda för älgarna, redogöra för älgskadornas omfattning och konsekvenser, samt att erbjuda skogsägare rådgivning. Men vi har varken mandat eller resurser att vidta de åtgärder som krävs för att lösa hela problematiken.
Den nya älgförvaltningen ställs nu på prov. Företrädare för jägare och skogsägare måste ta ett gemensamt ansvar för den uppkomna situationen och agera. Minskar inte betesskadorna så kommer vi att till nästa generation överlämna tallskogar med dålig virkeskvalitet och försämrad biologisk mångfald. Skogsstyrelsen är gärna med och bidrar till en förändring.
Staffan Norinregionchef Skogsstyrelsen