Det finns olika typer av fobier, eller rädslor.
Man kan vara rädd för spindlar, för ormar eller trånga utrymmen.
På senare tid tycker jag mig ha upptäckt en ny fobi – religionsfobi. Det började med rädslan för skolavslutningar i kyrkan. Men nu höjs också röster för att inte ge pengar till religiösa friskolor, och en del tycker till och med att det är olämpligt att Svenska kyrkan driver en ungdomsgård på uppdrag av en kommun.
Oavsett om det handlar om religiös tro, politisk övertygelse, eller vilket bilmärke eller kaffesort som är bäst, behöver vi alla vara ödmjuka inför att människor kan ha en annan uppfattning än vi själva. Att i ett öppet och månkulturellt samhälle försöka marginalisera och osynliggöra religionerna tror jag är farligt och kontraproduktivt.
Nu senast kom ett domslut från EU-domstolen som möjliggör för arbetsgivare att förbjuda de anställda att bära religiösa symboler. Om jag förstod beslutet rätt så kan en arbetsgivare även förbjuda politiska symboler om man har en sådan regel inskriven i sin policy.
Det man vill komma åt är muslimsk klädsel, framförallt kvinnlig muslimsk klädsel.
Om man vågade skulle man väl även förbjuda långt manligt skägg som IS-krigarna bär.
Dessa markeringar mot religion i allmänhet och mot islam i synnerhet tror jag kan få rakt motsatta konsekvenser mot de vi hade tänkt oss.
Att vi skapar regler som så tydligt riktar sig mot muslimer, som inreseförbud i USA och klädrestriktioner i Europa, gör inte muslimer mindre radikala. Tvärtom tror jag att vi driver en del moderata muslimer i radikalisering och isolering.
De flesta människor känner någon form av samhörighet med en religion. Själv kommer jag ihåg när jag blev tolkad, från engelska till ett stamspråk, i en gudstjänst i en kåkstad i Sydafrika. Jag nämnde ordet ateist.
Tolken som fram till dess översatt utan tvekan tystnade och frågade vad ordet betydde. När jag svarade att det är människor som inte tror att Gud existerar så fick jag snabbt motfrågan: ”Existerar sådana människor?”
Förbud mot religiösa uttryck i det offentliga rummet, som slöjor, kors eller skolavslutningar i kyrkan, uppfattas av ateisten som något önskvärt och neutralt, medan det för den troende uppfattas som förtryck – oavsett om hen är kristen eller muslim.
Självklart ska vi vara kritiska mot religiösa företrädare som förespråkar våld och diskriminering – oavsett om de är kristna, judar, muslimer eller något annat.
Samtidigt får vi inte bli rädda för det som är själva grunden till den västerländska kulturen, nämligen judendom, kristendom och islam.
För då har vi helt plötsligt slängt ut barnet med badvattnet.
Hans Marklund
präst
Det man vill komma åt är muslimsk klädsel, framförallt kvinnlig muslimsk klädsel.
