Foto: Bøe, Torstein/TT.
Sverige hade nöjesförbud på långfredag fram till 1969. För en yngre generation låter detta märkligt, men för många av dagens pensionärer är minnena från barndomens långfredagar speciella oavsett om man växte upp i ett ”fromt” eller ”ofromt” hem.
Vill folk spela bingo eller gå och dansa istället för att gå i kyrkan så ska inte lagar hindra det, därför naturligt att lagen ändrades. Samtidigt är vi många som tycker att traditioner är och att alla dagar inte ser likadana ut. Det är inte bara kristna högtider som jul och påsk som är viktiga, även 1 maj, nationaldagen, midsommar är exempel på viktiga dagar.
Att religionen blir viktig för många invandrare är inte så konstigt, för den påminner om rötterna i hemlandet. På samma sätt kan man uppleva att svenska kyrkor i utlandet samlar stora skaror för där möter man människor med samma språk och kulturella bakgrund.
Men vad händer när religionen osynliggörs? Kraven på att inga skolavslutningar ska få ske i kyrkan och att religiösa friskolor ska förbjudas, är vanliga krav. De principiella argumenten går att förstå, men jag tror att en total privatisering och därmed ”ghettoisering” av alla religiösa uttryck är farlig och olycklig.
I DN den 5 april refereras till journalisten Peter Beinart om sambandet mellan sekularisering och konfliktnivåer i samhället. I USA där sekulariseringen ökat påtagligt de senaste 25 åren, där visar det sig också att de som inte tillhör någon religiös församling är också de som står längst ifrån varandra politiskt.
Den alternativa högern är helt enkelt ”ultrakonservatism för en sekulär era” skriver Beinart. Samtidigt konstaterar han att stödet för Bernie Sanders på vänsterkanten hade sitt starkaste stöd bland icke-troende.
Liknande tendenser syns i Sverige, nämligen att de som inte är aktiva i församlingar och föreningar i högre utsträckning röstar på Sverigedemokraterna. Vi ser också de ateistiska ideologierna marxism och nazism är det ideologier som ställt till med mest elände under 1900-talet.
Självklart har religiösa extremister också ställt till med elände, men de flesta troende som jag känner oavsett religion, de är inte extremister. Istället är det ofta människor som är vana att engagera sig och ta ansvar och inse att kompromisser inte behöver vara något dåligt.
Redan idag finns det mindre kristna församlingar som är helt eller delvis ”ghettoiserade” och försöken att osynliggöra islam leder också till radikalisering och ”ghettoisering” för den gruppen.
Därför är min slutsats att även om samhället inte ska stifta lagar som ”nöjesförbudet” på långfredagarna, så är det viktigt att samhället uppehåller en öppen och positiv attityd visavi olika religiösa riktningar.
Därför kanske ett besök i kyrkan inte heller skulle ”sitta fel” på påskadagen även för den icke-troende som är nyfiken på vad som händer där på kyrkoårets viktigaste dag.
Hans Marklund
Präst
En total privatisering och därmed ghetto-isering av alla religiösa uttryck är farlig och olycklig.
