När regeringen för en tid sedan presenterade sin budget innehöll den en satsning på 30 miljoner kronor till folkbildning för läsfrämjande. Fantastiskt, nödvändigt och oväntat, alliansregeringen har ju inte gjort sig känd som vänner av läsfrämjande åtgärder.
Problemet med regeringens satsning är bara att den knappt ens är värd att kallas för siffertrixande. Den är en ren bluff.
Det behövs verkligen en satsning på läsningen i Sverige. Läsningen är ett av de områden där klyftorna ökar snabbast. De som har det bra läser allt mer, de som har det sämre läser allt mindre. Det är en alarmerande utveckling, särskilt om man betänker att barns läsvanor i väldigt hög grad påverkas av deras föräldrars läsbeteende.
Läsning är kunskap och kunskap är en förutsättning för att kunna vara en aktiv del av samhället. Det handlar om demokratins grundförutsättningar, om att motverka ett samhälle som dras isär, inte bara ekonomiskt, utan väl så alarmerande, även kunskapsmässigt.
Regeringens egen litteraturutredning kom fram till att Sverige behöver ett läslyft, det vill säga att det behövs riktade insatser för att stimulera läsandet i de grupper som nu halkar efter.
Men redan 2007, i sin första budget, raserade regeringen en av de viktigaste insatserna när man skrotade den läsfrämjande delen av ”En bok för alla” och drog in stödet till ”Kultur i arbetslivet”, som användes till läsfrämjande insatser på arbetsplatser. ”Läs för mig pappa” har heller inte funnit regeringens gillande. Man gjorde det inte för att man behövde spara, utan för att man ansåg att det inte var verksamheter värda att satsa på.
Det finns en demokratisk tanke bakom en fri folkbildning, som med generella bidrag organiserar sig och sin verksamhet utifrån samhällets behov. ”Regeringen sätter värde på den frihet under ansvar som folkhögskolorna och studieförbunden har att forma utbildningar och verksamheter”, står det i regeringsbudgeten.
En öronmärkning på 30 miljoner kronor rimmar inte bara illa med skrivningen om frihet under ansvar. Den rimmar också illa med verkligheten. Betydligt mer än 30 miljoner kronor läggs i dag på läsfrämjande inom folkbildningen. Den borgerliga regeringens ”satsning” innebär att man tar en del av pengarna från de verksamheterna, för att sedan ge tillbaka samma summa pengar, minus administrativa kostnader, till samma typ av verksamhet. Det är ingen satsning. Det är inte ens siffertrixande. Det är ren bluff.
Helén Pettersson(S) riksdagsledamot för Västerbottens län, förbudsordförande ABF
Isak From(S) riksdagsledamot för Västerbottens län, ledamot i kulturutskottet, distriktsordförande ABF Västerbotten