Den borgerliga regeringen har under senare år genomfört skattesänkningar i storleksordningen 120 miljarder kronor. Alliansen planerar dessutom ett femte jobbskatteavdrag.
Eftersom jag själv är engagerad i politiken tycker jag att detta ämne är både viktigt och intressant. Skattesänkningarna väcker en hel del frågor: hur påverkas välfärden och människorna i samhället av dessa?
Det är främst personer med högre inkomster som är skattesänkningarnas vinnare. Mer än 25 procent av skattesänkningen har gått till den tiondel som tjänar mest i Sverige (Dagens Nyheter 2013-10-11). Enligt min mening är det detta som gjort att klyftorna i samhället har ökat.
Självklart kommer det alltid att finnas inkomstskillnader – och det måste det också få göra. Men när inkomstklyftorna blir för stora innebär det ett problem för många. Jag är övertygad om att ökade inkomstklyftor kommer att leda till sämre möjligheter och en kraftig inskränkning av friheten. Det kan exempelvis handla om möjligheter till en bra bostad, en stabil ekonomi och trygghet i samhället. Hur kan man då koppla ihop trygghet, välstånd och välfärd med skattesänkningar och inkomstskillnader som den borgerliga regeringen gör?
Regeringen planerar för ett femte jobbskatteavdrag, men de egna experterna är oeniga om det verkligen är så klokt tänkt (SVT 2013-08-25). Göran Hjelm, forskningschef på Konjunkturinstitutet, bedömer att reformutrymmet är noll. Han är tveksam om regeringen uppnår sina mål med jobbskattesänkningarna. Lars Calmfors, ekonom, är också bekymrad och tycker att man bör debattera konsekvenserna av fler jobbskatteavdrag. Exempelvis att man minskar det offentliga välfärdsåtagandet.
Allt detta hör ihop och kan sammanföras i ett större sammanhang. Jag vill förtydliga att fler skattesänkningar också får effekter på välfärden och tryggheten. Det är det offentliga som drabbas. Skolor, sjukvård och trygghetssystem är några exempel på offentliga verksamheter som attackeras på grund av skattesänkningar i den här storleksklassen. Lars Calmfors belyser även att en alltmer åldrande befolkning kommer att ha allt större behov av samhällets insatser i framtiden – insatser som kan bli svåra att finansiera.
Den välfärd vi alla vill ha kommer att kosta, precis som flera experter har sagt. Jag tycker att vi ska ha en bra välfärd och god trygghet i Sverige. Vi skulle kunna få fram fler arbeten genom att anställa fler i välfärden. Men i stället får man ofta höra om hur man försöker effektivisera och spara in så mycket som möjligt på personal – både i offentlig och privat regi.
Det verkar finnas en strävan efter att effektivisera så mycket som möjligt. Samtidigt är det ju bra med tydlig styrning och ledning i verksamheterna, man kan ju inte ha personal i överflöd som inte har några arbetsuppgifter. Men just i välfärden tror jag det finns många platser där det behövs fler människor, exempelvis i skolan och hälso- och sjukvården.
Ett annat exempel på att öka välståndet är att erbjuda utbildning. Med bra utbildning kan man få ett bra arbete och en god inkomst. Arbetsförmedlingen gör följande prognos för 2013–2014: ”Antalet jobb med höga kvalifikationskrav ökar trendmässigt. Det har tillkommit cirka 370 000 jobb inom yrken på akademisk nivå samtidigt som det fallit bort 150 000 jobb inom yrken med kort skolutbildning sedan millennieskiftet och den trenden består kommande år”.
Konkurrensen ökar på arbetsmarknaden. Den borgerliga regeringen har under 2013 minskat antalet platser på högskolan med 10 000 (Svenska Dagbladet 2012-10-07). Arbetslösheten beräknas fortsätta vara hög, enligt Arbetsförmedlingen, och man borde öppna fler utbildningsplatser i stället för att stänga dem.
De signaler som kommer från regeringen verkar vara att i alla lägen prioritera skattesänkningar i stället för att satsa på en välfärd som kan gynna fler. Återigen är det de mest välbärgade som får den största delen av skattesänkningen, något jag tycker man diskuterar för lite i dag. Välfärden försämras och attackeras på grund av minskade intäkter, vilket måste märkas när skatten sänkts med 120 miljarder kronor.
Den borgerliga regeringen ger sken av att det råder stabilitet i de offentliga finanserna och att det är därför man genomför ytterligare ett jobbskatteavdrag. Experter på området är dock inte överens med regeringen utan menar att Sverige i framtiden kommer att få betydande svårigheter med den offentliga finansieringen av välfärden och att debatten om konsekvenserna uteblivit.
Jag ser det som en ekvation som inte går ihop. Man kan inte genomföra flera jobbskatteavdrag utan att välfärden och det offentliga drabbas. För att kunna ge människor möjligheter och tillträde till det goda livet krävs flera åtgärder. Fortsatta skattesänkningar är fel väg att gå. Varför då hålla fast vid det när kan göra det möjligt för människor att få ett bättre liv genom att använda skattepengarna till välfärden? Det ställer stora krav på ansvariga politiker i kommuner, landsting och riksdag.
Tobias Wassordförande Centrala stans socialdemokratiska förening