Allas möjlighet till delaktighet är grunden i vår funktionshinderspolitik. Men vi är långt ifrån i mål. På område efter område är levnadsförhållandena sämre för människor med funktionsnedsättning. I Handisams lägesrapport vittnar personer om den frustration de känner och hur de skulle vilja kunna leva som alla andra. Var fjärde person har svår ängslan, oro eller ångest.
Att kunna ta sig till jobbet, skolan, fritidsaktiviteter, vänner och familj är en förutsättning för att vardagen ska fungera och att man ska må bra. Men personer med funktionsnedsättning reser mindre än övriga på grund av brister i färdtjänst och kollektivtrafik. Deltagandet i sociala aktiviteter är bara hälften så högt i åldrarna 16 till 64 år jämfört med övrig befolkning. Var femte har ingen nära vän. En 37-årig synskadad kvinna berättar: ”Jag känner mig väldigt ensam i vardagen och har inte så många vänner. Men skulle jag få ett jobb så skulle det lösa sig.”
För att få ett arbete krävs utbildning. Men barn och ungdomar med funktionsnedsättning har det ofta tufft i skolan. I åldrarna 16 till 25 år är drygt var femte elev missnöjd med sin skolsituation. Sju av tio grundskolor och åtta av tio gymnasieskolor brister i sitt arbete med särskilt stöd. Dessutom är det tre gångar så vanligt att barn med funktionsnedsättning blir mobbade.
En elvaårig pojke med ADHD och autism berättar: ”Nu är det tredje skolan som jag går i och jag blir mobbad här också. BUP har sagt att nu kan vi inte göra mer. Jag blir ledsen av det. Jag har fått höra från psykologen och från min mamma att jag har svårt att få vänner för att jag har min diagnos. De har inte sagt det på ett elakt sätt utan mer förklarande. Men det är ändå tråkigt.”
Nästintill var femte person med funktionsnedsättning i åldrarna 16 till 29 år motionerar aldrig, vilket är mer än dubbelt så många jämfört med övriga i samma ålder. Ohälsan är nästan tio gånger så vanlig jämfört med övriga. Var femte har varit i ekonomisk kris. Dessa vittnesmål är självklart ingen rolig läsning. Men samtidigt finns det positiva tecken. Ett större antal tv-program görs tillgängliga för fler genom textning, syn- och teckentolkning. Det är också fler studenter med funktionsnedsättning som har kontakt med samordnare på högskolorna för att få stöd i att genomföra sin utbildning. Fler personer med dyslexi skriver högskoleprovet varje år.
Inte minst har utvecklingen av IT underlättat vardagen de senaste åren, till exempel har Google gjort sina tjänster mer tillgängliga. Unga med funktionsnedsättning använder IT lika mycket som övriga befolkningen. Det pågår stora satsningar för att alla ska kunna ta tillvara på de möjligheter som IT ger, både på nationell och på internationell nivå.
Regeringen ska göra mer, men vi förväntar oss också mer från myndigheter, kommuner och landsting, företag och organisationer där vi ser uppenbara brister i olika verksamheter. Fler insatser måste genomföras i högre takt. Det finns en större medvetenhet för frågorna bland kommuner och myndigheter vilket är en god förutsättning för en mer positiv utveckling framöver.
Låt oss gemensamt ta ett avgörande kliv framåt kommande år. Regeringens strategi är en bra utgångspunkt för förbättringsarbetet. Vi måste tillsammans skapa ett samhälle där alla får vara delaktiga.
Maria Larsson(KD) barn- och äldreminister
Carl Älfvåggeneraldirektör Handisam