Bostadsfrågan är den svenska politikens Rubiks kub. Oavsett hur man vrider och vänder på den så är det svårt att hitta en lösning.
Just nu är de röda och blåa fälten hopplöst sammanblandade. Kuben har blivit en bromskloss.
Finansminister Magdalena Andersson (S) erkänner utan omsvep att bostadsmarknadens brister är tillväxthämmande. Själv har hon inför de blocköverskridande samtalen om bostadsfrågorna krävt att politiska låsningar måste läggas åt sidan. Detta verkar i sedvanlig ordning dock inte gälla hennes egna.
Framförallt två frågor hindrar en mer hälsosam bostadsmarknad: flyttskatten och ränteavdraget.
Den första är en vakuumförpackning av rådande läge, och den andra är syrgas åt den breda medelklassen. Det är också därför såväl Socialdemokraterna som Moderaterna vägrar röra ränteavdraget.
Alliansen bär ett stort ansvar för dagens inlåsningseffekter på bostadsmarknaden. Att införa ränta på en uppskjuten och höjd reavinstskatt samtidigt som fastighetsskatten avskaffades och ersattes med en lägre kommunal fastighetsavgift gjorde det dyrare att flytta och billigare att inte göra någonting alls.
Att Moderaterna skyddar Socialdemokraterna i denna fråga är obegripligt. Det finns en öronbedövande samstämmighet om att ränteavdraget är en bromskloss.
Och i praktiken innebär Moderaternas nej till förändring av ränteavdraget inget skydd för medelklassen: om bubblan spricker blir nivån på ränteavdragen det minsta problemet.
Under tiden drivs människor i jakt på bostad till vansinne medan de försöker få ihop alla bitarna i den där Rubiks kuben.
Csaba Bene Perlenberg
liberal skribent
Oavsett hur man vrider och vänder på den så är det svårt att hitta en lösning.