Samerna var de första européerna. I alla fall om man använder sig av den bedömning som gjordes vid den rådgivande folkomröstningen för ett svenskt medlemskap till Europeiska Unionen (EU). Då framhölls det att Sverige borde vara med i Europa för att främja freden. Det framhölls även att Europeiska Unionen var världens största fredsprojekt.
Och var någonstans skulle det fredsälskande samiska folket passa bättre än just mitt i ett sådant projekt? Det samiska folket har nämligen aldrig med vapen försvarat sitt hemland; Sápmi. Det är därför vi i dag bor i fyra länder med nationsgränser dragna på tvärs av älvar, vandringsleder och bosättningar.
Den samiska nationen omnämndes redan i en bilaga till Strömstadstraktaten 1751, och i dag är samerna erkända som ett folk i Sveriges grundlag. Inte därför mer värt än alla övriga av Europas olika folk, men inte heller mindre.
Och så länge vi samiska parlamentariker har väntat, svettats och hoppats. På att vårt parlament, vår rätt och vår nya status som folk, erkänd i grundlagen, skulle synliggöras och accepteras av de dominerande folken. Av de folk som har valt att etablera poliskår och militärmakt på våra marker och territorier. Av de folk som själva stiftat lagar som vi måste underordna oss och som hotar vår kultur och fortlevnad som urfolk.
Då det samiska folket går till val för att välja parlamentariker till den sjätte mandatperioden, kan vi därför med erfarenhetens kranka blekhet konstatera att den Europeiska demokratin inget av värde har att erbjuda oss. Visst kan vi få till en ökad tillväxt med aldrig sinande vinster och vi kan på vår ålders höst maximera vår pension tack vare detta. Detta scenario är emellertid inte alls tilltalande och står i direkt strid med vad urfolk behöver.
Det som samerna som folk behöver är ofragmentiserade betesmarker för renarnas skötsel, bäckar och älvar med rent vatten där fisken simmar, fåglar i träden och skogarna samt rikligt med friska örter och växter. Allt för att vi samer ska kunna leva av vad naturen kan ge och dricka vattnet i jokkarna och därigenom ytterst få kunna behålla suveräniteten över vår matproduktion.
Det räcker inte med att vi samer bor i några av världens rikaste länder, om det samtidigt också medför att vår natur får exploateras och förstöras. Det räcker inte med att vi kan gå och köpa mat från alla världens hörn i vilket supermarket som helst, när allt vi vill är att äta vår egenproducerade mat. Samtidigt kan vi konstatera att Sveriges riksdag har erkänt vår rätt till existens, och som vi tolkar det, är det på våra villkor. Trots detta är det så att de paragrafer i sametingslagen som reglerar sametingets möjligheter att agera, inte har förändrats under dessa 20 år. Och nu kan vi inte vänta längre på lagstiftarens till synes segdragna agerande.
För att sametinget ska kunna det samiska folkets talan föra och rätt bevaka så måste den enskilde väljaren ta ställning. Vi enkla samer måste värdera om våra förfäders arv är något att föra vidare, eller om vi själva, var och en på sitt håll, hellre väljer att smälta in bland de övriga folken i Europa?
Vi fyra ledamöter som tillsammans utgjort sametingets presidium har valt stig. Den är inte så lätt att följa och vi själva har gått vilse flera gånger i den tjocka granskogen och contortaplantagerna. Vi uppmanar alla samer som är registrerade på röstlängden att stå upp för Sápmi och vår kulturs överlevnad. Aldrig förr i modern tid har det samiska folket haft bättre möjligheter att själva kunna nyttja internationella mänskliga rättighets-instrument för vårt folks och vår kulturs välbefinnande.
Och samtidigt har aldrig behovet varit större och tiden hastar. Det bästa sättet att försvara vår kultur är genom att rösta i sametingsvalet så att väljarkåren kan få de parlamentariker och den förstärkta legitimitet som behövs vid förhandlingar gentemot Europas dominerande folk. Och endast gemensamt kan vi avsluta Sveriges riksdags tro på sin överhöghet över det samiska folket och med enad stämma förklara att vi själva är kapabla att inse och styra vårt folks och kulturs bästa.
Eller för att än en gång citera vår föregångare: pionjären och visionären Elsa Laula: ”När vi stå en och en kan vi föga eller intet uträtta. Gemensamt har vi dock ett intresse och detta intresse måste förenas och bli en makt.”
Ditt röstdeltagande är viktigt.
Rösta i sametingsvalet den 19 maj.
Du kan rösta genom brevröstning eller genom att gå till närmaste vallokal på valdagen.
Stefan Mikaelsson
sametingets ordförande
Margret Fjellström
sametingets vice ordförande
Mona Persson
sametingets vice ordförande
Lars Wilhelm Svonni
sametingets vice ordförande