Replik på Isak Froms (S), riksdagsledamot från Västerbottens län, och Fredrik Lundh Sammelis (S), riksdagsledamot från Norrbottens län, replik ”Landsbygden vinner på en ärlig debatt”, publicerad på norran.se söndagen den 6 maj 2018.
Till att börja med: Jag är inte förvånad över att Isak From (S) och Fredrik Lundh Sammeli (S) tar i för kung och fosterland, när de försöker framställa välförtjänt kritik mot hur Socialdemokraterna bedrar norra Sverige som någonting fult. De blir helt enkelt arga när man pekar ut deras bluffpolitik.
Snarlikt inträffade när Socialdemokraterna ”ballade” ur fullständigt sedan jag kritiserat deras kompakta ointresse för bristen på poliser i södra Lappland.
Då reste man upp dit och proklamerade i media att det inte är något problem med bara en polisbil på en yta stor som Danmark. Trots att poliserna vittnat om att man tvingats köra 40–50 mil per arbetspass, inte räcker till, har en dålig arbetsmiljö och att arbetsmiljöombudet tagit saken till domstol.
All kritik avfärdades i ett trollslag. Att södra Lappland har en urusel polisbemanning var helt enkelt någonting som inte skulle diskuteras.
Så snart någon pekar ut socialdemokratisk bluffpolitik tar man i med sådana brösttoner att byxorna nästan spricker – allt för att göra det obekvämt för motdebattören. En form av skrämseltaktik där man undviker att bemöta sakargumenten.
Jag håller förvisso med de socialdemokratiska skribenterna om att landsbygden vinner på en ärlig debatt. Därför är det också befriande när de S-märka kommunalråden i norra Sverige grundligt sågar det egna partiets ”flaggskepp” i landsbygdspolitiken, Sven-Erik Buchts undermåliga landsbygdsproposition.
Den sågningen är mycket välförtjänt.
På tal om ärlighet: Sanningen är att Västerbottens S-politiker duckat i fyra års tid trots det egna partiets aggressiva politik mot norra Sverige.
I stället har man i tysthet gått med på att säga nej till att västerbottniska kommuner får återbäring på vattenkraft, medverkat till den nya landsbygdsskatten, som man kallar kilometerskatt, och infört en flygskatt.
När två miljarder kronor i riskkapital flyttades från länet, till en fond som i allt väsentligt lär investera i storstäderna, var man också tysta. I praktiken har man också försvarat att staten, via sina myndigheter, tar över beslutandemakten över fjällnära skogar utan att ge ägarna en spänn i ersättning.
Skribenterna lyckas också sätta fingret precis på det som är kärnan i min kritik: nämligen att när man säger att man ”satsar” så betyder det inte vad man ger sken av.
Exempelvis kontrasterar man egna skattehöjningar, som uppgår till uppemot 50 miljarder kronor årligen, och som till stor del tas ur landsbygdens fickor, med att man satsar på ”en matmiljard”.
Det man inte berättar är att matmiljarden är fördelad på flera år och i praktiken redan funnits. Men då under namnet Matlandet och med en något annorlunda inriktning.
Det bekräftar också min ursprungliga kritik mot att Socialdemokraterna systematiskt höjt skatterna på landsbygden, och ger tillbaka smulor, som man via kreativa omskrivningar försöker slå i folk är stora satsningar.
Helena Lindahl (C), riksdagsledamot från Västerbottens län
Debatt: Inte svårt att förstå S-politikernas raseriReplik: Använd inte oss som slagträ i debattenReplik: Landsbygdsdebatten har fått helt fel perspektivReplik: Landsbygden vinner på en ärlig debatt