Det är onekligen lite anmärkningsvärt att Sveriges självutnämnda feministiska regering vill införa en vinstbegränsning i en bransch där majoriteten som jobbar och driver företag är kvinnor.
Ilmar Reepalus välfärdsutredning har fått titeln ”Ordning och reda i välfärden”. En underrubrik hade kunnat vara ”på bekostnad av kvinnors företagande”.
För så illa är det. Men det låtsas man inte om.
Av mer än 800 sidor text ägnas endast två åt förslagens konsekvenser för jämställdheten mellan kvinnor och män. Ilmar Reepalus slarviga feministiska analys håller inte.
I takt med att lagen om valfrihet (LOV) öppnade portarna för privata aktörer inom välfärden har det blivit möjligt för anställda inom en kvinnodominerad sektor att välja bland en mångfald av arbetsgivare. Det har inneburit ökad konkurrens om arbetskraften, vilket gett vårdpersonalen en möjlighet att driva upp sina löner.
Vi vet att medarbetare hos privata vård- och omsorgsföretag är sjukskrivna i mindre utsträckning än offentliganställda och vi vet att fler kvinnor där kan påverka sin arbetssituation i högre grad än tidigare.
För att kunna garantera någorlunda långsiktighet måste företagen gå med vinst. Och naturligtvis måste de privata företagen inom välfärden vara minst lika bra som de offentliga alternativen. Men i stället för vinstbegränsning borde fokus ligga på kundnöjdhet, kvalitetskrav och skarpare tillsyn.
Den politiska osäkerhet som alltför länge omgärdat välfärdsföretagandet gör att många potentiella välfärdsföretagare, ofta kvinnor, inte längre vågar starta företag eller satsa mer på sitt nuvarande. Samtidigt som Sverige behöver fler, inte färre, kvinnor som företagare.
Om utredningens förslag blir verklighet kommer det inte bara att slå hårt mot nöjda vårdtagare utan också bli ett kraftigt bakslag för kvinnors företagande, löneutveckling och frihet inom välfärden. Det vore helt fel väg att gå.
Sofia Jarl