I en rapport från Jordbruksverket konstaterades nyligen att andelen svenskt kött på våra svenska tallrikar stadigt minskar. Beträffande nötköttet står den svenska produktionen nu för mindre än 50 procent.
Hur kunde det bli så?
Jag kommer ihåg hur våra politiker skapade egna hårdare svenska regler med orden: ”Nu har vi gett er ett försäljningsargument, ja – ett mervärde.”
Vi lantbrukare producerar det som vårt samhälle och våra folkvalda beställt. Vi har det strängaste och bästa djurskyddet, en djurhållning som närapå har gjort penicillin överflödigt. Miljövänligare jordbruk och djurhållning får man söka efter.
Ingenstans kan man heller finna så klimatsmart producerat kött, så – hur är det möjligt? Hur kan det komma sig att vi med fokus på vår egen och vår miljös välbefinnande ändå väljer att köpa något som står för helt andra värden och värderingar? Rimligen borde vi mangrant stå i kö för att få köpa det som uppfyller våra önskningar, men så är bevisligen inte fallet.
Nu är det upp till bevis för den politiska värld som gav oss försäljningsargumenten varje gång den offentliga maten ska upphandlas. Tyvärr visar det sig i LRF:s studier att den offentliga maten följer samma mönster som samhället i stort, alltså att en mycket stor del av köttet köps utifrån, fastän det producerats under villkor som samma politiker ser som olagliga på hemmaplan.
Politikerna köper således inte sina egna argument, varken mervärdet eller livsmedlen. Jag lutar nog mot denna enkla slutsats: ”Med små prislappar får man stora skygglappar”.
Arne Lindströmordförande LRF Västerbotten